tisdag 28 december 2010

INGEBORG FÅR GE VIKA

















Ja ni, så var den julen förbi. Och snabbt gick det! Det var tänkt att vi skulle ha firat en gammaldags jul i släktgården i år. Vi hade fantiserat om en mysig jul med levande ljus, sprakande brasa i den öppna spisen och alla kakelugnar, varm julbastu, gammaldags pynt och ett fint uppdukat julbord. Ja, och så Elvis i högtalarna förstås. Det är ett måste för julfridens skull. Några dagar före julafton passade vi på att täta fönstren som mor E. Ingeborg målat och restaurerat så fint, vi hann också med att sätta upp julgardiner och lite annat smått och gott i julväg som vi hittade på vinden. Bland annat sju elektriska julgransljus (!?)
Men vädrets makter ville annat. Julen i Gård Ingeborg fick snällt ge vika. För hur gärna vi än skulle ha velat är det svårt att hålla värmen i ett gammalt stockhus när termometern lägger sig kring minus 25.
- Det skär i mitt hjärta, meddelade mor E. Ingeborg när hon blev tvungen att stänga av batterierna som satts på några dagar före julen. 
Men inte ens de lyckas svetta upp värmen när vintern visar sin mera bitande sida. 
Det blev en riktigt fin jul i alla fall, för de som undrar. Tomten hittade oss ändå fast vi befann oss på annan ort. Nu är det bara att se fram emot våren. För efter det kommer sommaren...  

fredag 24 december 2010

söndag 19 december 2010

TRÅKIGT SA MOR E. INGEBORG

Mor E. Ingeborg har tråkigt! Kallt och jäkligt väder och sommaren känns långt borta. Till och med den stora mängden anskrämliga fönster som Mor E. Ingeborg tagit sig an börjar sina. Ett arbete som förväntats räcka hela vintern, lagom tills vårsolens strålar börjar värma upp Gård Ingeborg och mödernet äntligen kommer ut på grönbete. Men Mor E. Ingeborg är för snabb för sig själv.
- Här står jag och målar, kvittrar hon i telefonen.
- På matsalsbordet.
Vardagsrummet tycker mor E. Ingeborg är ett ypperligt målarrum och hävdar bestämt att hon numera är så säker på hand att hon aldrig lyckas åstadskomma några målarsprätt. Allt hålls fint och prydligt antingen i burken, eller på fönstret. Det där får man tro hur mycket man vill på, men lycklig är hon.

Men nu har moder E. Ingeborg stött på problem. Det återstår nämligen bara ett fönster.

- Bara ett fönster kvar, sen är jag klar, suckar Mor E. Ingeborg.
- Vad ska jag göra sen. Jag får för mycket tid över? fortsätter hon bekymrat.

- Lugn, det finns ju massor av annat man kan göra. Jag kan redan nu tänka ut tusen roligare saker än att skrapa och måla fönster, säger jag tröstande.

Jag ser framför mig när mor E. Ingeborg dansar salsa, går på matlagningskurs i exotiska rätter eller rider på en kamel över brännande sanddyner.

Jag tycker mig höra, fjärran i telefonluren, att mor E Ingeborg börjar förlika sig med tanken om ett nytt fönsterfritt liv.
- Ja ja, det blir ju snart sommar, då kan jag börja pyssla kring Gård Ingeborg igen. Man kan rensa bodarna, måla fasaden, planera terrassen, måla möbler och...

En tid går och man hör inte mycket av mor E. Ingeborg, men plötsligt en dag står hon i äldsta dotterns tvättstuga och tvättar och viker för brinnkära livet. Nu måste det ändå ha gått för långt. Så mycket tid över kan man inte ha.

- Det är så kuuuul, kvittrar hon. 

Dottern som själv aldrig sett botten på sina tvätthögar blir ställd. Nej, tvätt är inte kul. Det är bevisat. Det är ovant att ha ett kliniskt hjälpkök, ännu mera ovant att hitta en mor E. Ingeborg i sina tvättkorgar. Nu är det kris. Mor E. Ingeborg måste få en ny sysselsättning. Sedan måste vi bestämt ta ett snack om vad som är roligt och vad som absolut inte är kul!

torsdag 11 november 2010

DET SNÖAR

Det är alltid lite vemodigt när det blir kallare. Nu måste vi stänga av vattnet går jag och mumlar för mig själv.
Egentligen är det ju ingen katastrof har jag kommit underfund med. Vi kan åka till Gård Ingeborg precis som vanligt och ta kaffevattnet med oss. Vi har vatten i brunnen och bastun fungerar. Så nu är vattnet avstängt, tur är ju det, för nätterna är kalla.

Vi har stora planer på att bygga en köksö före jul. Det vill säga, äldsta dottern har ritningen klar och byggmaterialet ligger på golvet i storstugan.

Nu har vi bestämt oss. Vi ska fira jul i släktgården. Så nu går vi och funderar på julgardiner, lyktor
och ljusstakar. På vinden har vi en del och resten får vi köpa på loppis.
Att hålla ett stort dragigt hus varmt under julhelgen blir kanske inte lätt, men många generationer före oss har klarat av det, så vi kan ju inte vara sämre?

torsdag 21 oktober 2010

FUNDERINGAR

Det är roligt och sporrande att gå tillbaka till gamla inlägg. Konstaterar varje gång att vi har kommit en god bit på väg med vårt projekt. På vår blogg (balken på vänster sida) har vi bland annat skrivit att vi har bristfälliga kunskaper i renovering, och en nästan obefintlig renoveringskassa. Och det är faktiskt sant, men vi har under projektets gång märkt att det inte gör så mycket. Det brukar lösa sig i alla fall, bara man tänker positivt, jobbar på och har goda kontakter :) Vi har fått, hittat, eller fyndat det mesta som behövts till renoveringen. Med omgivningens goda råd kommer man långt även om man har bristfälliga kunskaper i renovering.

På vår egen vind finns en massa prylar som går att använda till helt andra ändamål än de är tänkta för.
Vi saknar bilder från Gård Ingeborg, men hav tålamod gott folk, de är på kommande.

Härom dagen ringde Gson, han som kan allt om el och vatten.
- När ska vi stänga av vattnet? säger han i luren.
Härligt med folk som tar ansvar. Men vi förstår honom. I fjol velade vi nämligen fram och tillbaka ända tills
det var för sent. Rören frös, vatten läckte ut i källaren och vi fick börja om från början. Gson fick komma till undsättning. Mer om det kan man läsa på inlägg om Gård Ingeborg.

Fönstren är nu färdiga, faktiskt. Nu återstår det värsta, att skrapa bort färg och kitt som jag kladdat på fel ställe och att tvätta fönstren. Nu känner jag att tålamodet tryter. Tror bestämt att det är dags för någon annan att ta vid. Få se om någon anmäler sig frivilligt?

Mor E. Ingeborg

tisdag 12 oktober 2010

SKOMAKARLAMPAN

Går runt i mina egna tankar och småpysslar när jag plötsligt hör att någon knackar på dörren till Gård Ingeborg. På trappan står praktikant P-A och i famnen har han en liten låda.

- Här har jag en leverans till Gård Ingeborg, säger han.
- Jahaa??
- Välkommen in, säger jag och blir nyfiken.

Han öppnar försiktigt lådan som visar sig rymma en underbar gammal SKOMAKARLAMPA. Kan man tänka sig! En "äkta" med lod i porslin. Den har han haft i sitt barndomshem och nu förärar han oss denna klenod.

Precis vad vi har önskat oss. Vi har till och med förberett ett eluttag ovanför köksfönstret för en antik lampa som vi hoppades hitta nångång i framtiden. Nu hittade lampan till oss per egen maskin, i gott sällskap av praktikant P-A. Ja, vad säger man...

Tack, tack och åter tack! hälsar mor E. Ingeborg och resten av gårdsfolket.

fredag 1 oktober 2010

ALLT GÅR

Var börjar man? tänkte jag när jag stod och tittade på de ruttna fönsterbågarna. Efter ett tags funderande kom jag till att jag måste ta ner alla gamla bågar, väldigt försiktigt för att inte glasen skulle ramla ut. Med god hjälp gjorde vi detta, sen plastades alla fönster som skydd för regn och vind.

Som vanligt var vi många inblandade, den gode grannen hjälpte till med att förbereda med gångjärn på de nya bågarna. Sen uppstod nästa problem, de nya måttbeställda (raka) bågarna passade naturligtvis inte in i de gamla sneda karmarna. Lokala snickaren tillkallades och han kom glad i hågen och passade in fönstren efter karmarna. Vi tackar proffsen för all hjälp!
Nästa steg blev att "pillra" ut de gamla rutorna för återanvändning. En glasruta sprack, annars gick det bra. Alla glasen är inte lika stora, så bara hälften går att återanvända, resten måste förnyas. Men nu är nya glas beställda.

Den gode grannen har lärt mig hur man stiftar och kittar, så nu tränar jag på det. Det är inte lätt, men jag hoppas att jag får det rätta handalaget så småningom. För att underlätta arbetet har jag tagit hem alla bågar, så nu fixar vi fönster på matsalsbordet i vardagsrummet. Jag är nöjd och barnen är glada, för nu får vi nya fönster. Jag säger som jag sagt så många gånger tidigare:

"He blir int så roti, så int man kan skaff ny".

Mor E. Ingeborg

måndag 20 september 2010

BIRONDJI

Vi har fått en hel drös med gamla möbler igen. Trevligt, trevligt! Vi tycker förstås att det är jättekul när folk ringer och bjuder ut sina klenoder. Egentligen börjar det bli rätt trångt i vår släktgård, men alltid finns det nåt hörn vi kan tränga in de gamla grunkorna i. Att kasta är inte vår melodi.

Så Dotter J och två starka bärare åkte i veckan ut på landet för att hämta möbler som blivit över efter en flytt. Där fanns en träsoffa, en trampsymaskin av märket Singer och en del annat smått och gott.

- Ni tar väl "birondji" också, frågade givaren.

Dotter J, född i Svedala, inte är så bevandrad i dialekterna ute på landet med den påföljd att hon stod som ett frågetecken.

- Birondji, öh?

Hon kom så småningom till att det måste vara en byrå - med spegel och två små skåp på båda sidor.
Jamen självklart, birondji måste med på flaket! Hur har vi klarat oss utan en sån tidigare? Nu står den mitt på golvet i storstugan. För stor för att klämmas in i nåt hörn. Men äsch, det löser vi på nåt sätt. Senare.

Mor E. Ingeborg

torsdag 9 september 2010

FÖNSTER

Har funderat på dessa arma fönster i en och en halv månad nu. Vi har sprillans nya fönsterbågar, fina nymålade, men glasen fattas. Jag har raljerat med att jag ska fixa fönstren förrän kölden kommer. Fattar inte hur jag ska få till det. Har ingen erfarenhet av att skära glas, dessutom ska vi så långt som möjligt använda de gamla rutorna, vilket lär vara näst intill omöjligt. De gamla glasen är så sköra så det är svårt att skära om dem ifall de inte passar i de nya bågarna.
Försöker nu förbereda mig mentalt för att på måndag ta mig an projektet.
Ska börja med att skaffa kitt och vitpeppar. Pepparn ska knådas in i kittet för att inte fåglarna ska stjäla utav kittet.
Som tur är har vi än så länge bara fem nya fönsterbågar, men det skulle bli ett sånt lyft för hela huset om vi får bort de gamla ruttna ytterbågarna.

Nu är det bara att kavla upp ärmarna, fortsättning följer.......

Mor E. Ingeborg

söndag 15 augusti 2010

ARBEIT I LAG

Det krävs planering när större projekt ska utföras. Vi är väldigt tacksamma för bastun som vi fått av släktingar, men det krävdes en hel del arbete innan vi kunde bada. Nu är bastun färdig och vi har varit många inblandade. Äldsta svärsonen började med att lägga ny takfilt och byta ut brädor i takkonstruktionen. Sen kom mellandottern hem från Åbo, hon rev ut det murkna golvet. Efter att vi sett på hålet i golvet ett tag tog äldsta dottern vid och spikade ett nytt golv. Resten lämnade vi till yngste sonen, han har snickrat ihop en ny bastubänk, isolerat med skivor runt ugnen och fixat skorstenen. Vi är så stolta och glada över att vi lär oss mer och mer under arbetets gång. Ett tag "körde vi fast" med monteringen av skorstenen, men som tur är har vi livlinor att ta till. Grannen kan det mesta så det är bara att fråga råd. Det tackar vi för!

Själv har jag inte varit till så stor praktisk hjälp, men jag springer runt som en höna och tar i lite här och där och ser till att alla hålls vid gott mod när det kärvar till sig. Jag är bäst på att planera, organisera och irritera. Men jag har min uppgift. Nu är det bara att skaffa nya stenar till ugnen och köpa champagne att hälla i bastuskopan.

Mor E. Ingeborg

tisdag 20 juli 2010

GÅRD INGEBORG

Ibland blir verkligheten bättre än fantasin. Vi drömde om ett ställe där vi kan samla familj och vänner. Vi skaffade ett renoveringsobjekt och konstaterade att här kommer att krävas arbete, arbete och åter arbete. Vi har arbetat, ibland har det varit motigt, men för det mesta har vi jobbat på, glada i hågen. Med spänning såg jag, mor Ingeborg, fram emot sommaren. Skulle alla acceptera att tvättrummet i huset är halvfärdigt, att bastugolvet är ruttet att vi ännu inte kan elda i bastun. Jag behövde inte oroa mig. Barnbarnen älskar att bada i stora plastsåar på gården. Döttrarna bär ut vatten och tvättar håret på trappan. "Duschar" gör vi i bastun med en skopa ljummet vatten ur plasthink. Alla tycker att det är primitivt och mysigt. Vi trivs.

Ännu återstår en del arbete inomhus, farstun ska renoveras, möbler ska målas, men vi tror att det mesta blir färdigt till hösten. Utsidan av huset tar vi itu med nästa vår. Tur att vi har mycket kvar att göra, för det är ju ändå vägen som är målet. Undrar om vi har någon fotograf i bekantskapskretsen som kan ta lite bilder, eller måste jag ringa studio Du&Vi.

Mor E. Ingeborg

fredag 25 juni 2010

MIDSOMMARFRÖJD!



Vädret ser inte ut att bli alltför ruggigt. Härligt! Men kommer det några regndroppar är vi utrustade. Nu återstår det bara att fixa sju blomster, god mat, lekar och trevlig samvaro. Hoppas ni gör detsamma...

Ha en finfin midsommar alla!

måndag 14 juni 2010

DET RÖR PÅ SIG

Faktiskt. Det rör på sig på Gård Ingeborg.

Trots att ungdomarna har mycket annat för sig och mors arm inte är riktigt som den ska vara har det hänt en hel del på gården. Johanna har fått sitt rum inflyttningsklart, det betyder inte att det är helt färdigt, men nästan. Barnbarnen har inrett sitt hörn i rummet. De är speciellt nöjda med den över hundra år gamla sängen som vi införskaffat från Närpes.

Just nu surrar våra tankar kring inredningen, hur vi ska möblera och vem som ska sova var? Dasset är tömt och nya såar inköpta. Vi har länge sneglat snett på bastubyggnaden. Ugnen ser mer än lovligt sliten ut. Men nu har en nära släkting och "förståsigpåare" undersökt bastubyggnaden. Som tur är verkar vi komma undan med enkla medel. Och vi hoppas sååå att vi ska kunna bada bastu till midsommar. Svärsonen har kommit till undsättning och håller på att byta takfilten på bastun. Nu gäller det bara att hitta nån som monterar pumpen på brunnen, och nån som klipper gräset och nån som... Den där "nån" har många saker på sin lista.

Härligt att vi har sommaren framför oss. Vi ska njuta av Gård Ingeborg, jobba lite, bjuda in släkt och vänner.
Vädret får bli som det blir, vi har testat alla kakelugnar och de sprider en härlig värme i huset. På tal om det, kanske vi också borde hitta nån som hugger ved?

Hälsningar
Mor E. Ingeborg

fredag 23 april 2010

SKÖNA FORMER


Foto: Johanna Forsman 2010

Den här röda godsaken med runda former skulle ha få ett abrupt, sorgligt slut om inte mor Ingeborg förbarmat sig över den. Någon hade haft hjärta att slänga stolen på Ekorosk, ve och fasa, men mor Ingeborg tog saken i egna händer och släpade hem den. Hennes två döttrar jublade, själv tror jag inte att hon i dag förstår varför stolen togs hem. Det var troligtvis rosorna som rörde något i hennes inre, om vi får gissa, för retro och mor Ingeborg hör liksom inte ihop. Men nu står vår röda rosiga ekostol i släktgården, träet nött och tyget lite trasigt. Precis i Gård Ingeborg-stil.

SPOTTA I NÄVEN!


Det har varit en minst sagt hektisk vår för oss alla renoverare, men det beror inte på Gård Ingeborg. Livet kräver ibland att man sätter sin energi på andra ställen. Men vår gamla släktgård har vi förstås skänkt våra tankar allt som oftast. Tålmodigt står hon där och väntar, som hon har gjort i hundra år. Efter nyår har vi bara varit på besök ett fåtal gånger och kollat att allt är som det ska i den gamla gården. Varje gång blir vi lika förvånade. Det ser faktiskt bättre ut än vi kom ihåg. Kanske inte så dåligt att ha en liten paus så att man kan uppskatta det man åstadkommit bättre. Första maj får bli startskottet för årets fixsäsong. Bara att kavla upp ärmarna och spotta i näven!

tisdag 9 februari 2010

LÄNGTAN TILL LANDET

Foto: Johanna Forsman 2010

Bläddrar i gamla bilder från sommaren och hösten. Längtar...

söndag 7 februari 2010

VEM ÄR FÖRÄLDER?

Plötsligt händer det. Ni vet sådana gånger när man känner livet i sig och bara är tvungen att göra något udda man aldrig annars brukar göra. Det hände Mannen häromdagen. Familjen fick bevittna när han slog sig för bröstet likt en gorilla och sedan kastade sig ner på alla fyra och började göra armhävningar i vardagsrummet. Mycket ovanligt.


Sjuåringen och jag ger varandra ett ögonkast där vi sitter i soffan.
- Jaha, säger jag.
- Vad säger man? Han är nog inte riktigt klok din pappa.
- Jag tror han har 40- års trots, konstaterar dottern sakligt.
Jag kan inte annat än hålla med henne. Smart unge, tänker jag med värme i hjärtat.


Lite senare hörs fyraåringen muttra från badrummet. Han har problem att lokalisera tandborsten i röran vid lavoaren.
- Mamma stökar till. Jättemånga grejer. Man får ju inte ens plats med tvålen, suckar han.
Jag måste hålla med även honom. Ordningssam unge, tänker jag stolt.


Ibland undrar man vem som är förståndigare, men jag tror faktiskt att ungarna vinner över oss. Det är när dottern sitter och räknar matte under helgen bara för att det är roligt och sonen nitiskt kollar att allt finns med i väskan han ska ha till och från dagis som man lättad tänker att generna kan utvecklas till det bättre från generation till generation.

Du är den spegel som barnet "läser sig själv i". Barnet kommer att fortsätta reflektera utifrån den bilden i sina tankar och funderingar om sig själv när det testar sitt värde. Detta är ord som någon vis person sagt. Jag tror att orden gäller även fast rollerna är ombytta.

torsdag 4 februari 2010

SNÖ

Jag har ofta klagat på snöfattiga vintrar, men i år är jag tyst. Vilka drivor! Småttingarna stormtrivs i högarna och visst är det kul när skidorna åker fram, men det finns förstås ett minus. På vissa ställen måste snön bort.

Som tur är finns en outtalad överenskommelse i Mannens och mitt äktenskapliga förbund, vilket betyder att kommer det snö är det han som ser till att den fogar sig åt sidan så att jag kan köra in min lilla Nissan Primera under biltaket. Ja, jag är bortskämd på den fronten... jag vet. Men jag har faktiskt annat på mitt bord. Jag sätter frön på fågelbrädet. Bland annat.

Med andra ord har jag varit mycket tacksam över vår arbetsfördelning denna vinter. Det ska inte förnekas. Som han kämpat. Jag har tittat ut på snökriget och Mannen med snöverktygen i högsta hugg, rödbrusig och svettig. När han klampat in i farstun efter fullföljt arbete har jag sett på honom med medlidande i blicken och sagt nåt i stil med "ja, oj vad det snöar, var det tungt?" eller "värst vilket oväder det är, ska det inte sluta snart". Och det är klart att jag skulle ha hjälpt till om han frågat efter hjälp, men det är ju som sagt det här med den äktenskapliga sysslofördelningen. För en karl är en karl, och helst en stark sådan. Och det är ju viktigt. Det får man inte ta ifrån dem. Vi får hellre hoppas på att det slutar snöa...



Växthuset i snöskrud. Hoppas glasen håller för all snömängd.

måndag 1 februari 2010

ALLVAR


Det är när jag ser otäcka bilder från katastrofhärjade områden, nu senast Haiti, som jag känner strider i mitt inre. Jag blir plötsligt trött på mig själv och alla petitessartade intressen och uppförstorade problem jag anser mig ha. Jag suckar när jag läser tidningarna om vårt lyckosamma samhälle och konstaterar att många av oss, inklusive jag, är hopplöst bortskämda. Varför bryr vi oss egentligen om att sukta efter PH-lampan, verk av Alvar Aalto eller Arne Jacobsens stolar när det finns så mycket viktigare saker i livet? Tänker jag ibland.   

Andra gånger vinner tanken om att människans natur besitter en förmåga att vilja må bra? Vi trivs med att omge oss med vackra saker, pynta för andra, känna att livet är fullt. Det är väl en god tanke bara den fullföljs med måtta. Men varför blir jag då så kluven av allt snack om prylar, statusföremål och annan lyx bara förunnad en liten del av världens befolkning? När det blåser kring knutarna är det sist och slutligen familjen och hälsan som är huvudsaken. Men vi har en tendens att glömma det ibland. Det är bra att ställa sig själv mot väggen, ifrågasätta sitt eget tankesätt och ta reda på om det finns orsak att omvärdera.

Men kanske är det ändå så att jag borde sluta ha dåligt samvete över att jag antingen av en lycklig slump eller ett planerat öde damp ner just i ett land som ger mig allt jag behöver och ännu mer. Kanske borde jag förlika mig med tanken att världen är orättvis och istället sätta min energi på att dra mitt strå till stacken och se vad jag kan göra för att förbättra världen. För jag kan göra skillnad. Och det å andra sidan är en trevlig tanke!      

onsdag 27 januari 2010

NÅLEN HITTAD


Jaha, så var det hänt. Jag hittade virknålen och blev inspirerad, hade glömt hur roligt det är att skapa med tråd. En sirlig halsduk blir nu längre och längre för varje kväll. Eftersom jag inte är någon mönstertyp blir det improvisation och efter bästa förmåga. Men det är ju processen som är viktigast. Bra tankerensning. Testa nångång vetja, ni som aldrig gett virknålen en chans...

söndag 24 januari 2010

DET SKA VARA SVINKALLT

Som bäst sitter jag med den mysiga boken, "Inred och dekorera ljust & lantligt", skriven av författaren Anna Örnberg (prisvärd från Adlibris). Den är fylld med skön lantlivsstämning och allehanda tips, kanske inte så nytänkande, men shabby chic går ju som sagt mera ut på att ta tillvara traditionella värden. Hursomhelst är det roligt när man bläddrar i boken, tycker det är fint och upptäcker att "hallå, vi har ju alla de där grejerna i Gård Ingeborg". Nu är det bara att måla, fixa och göra något vackert av dem.

Det är bra med paus. Ni vet när man hämtar andan, pustar ut och tänker på annat en stund. Efter en tid hittar man kreativiteten igen och idéerna och tankarna tar fart. Jag vet inte hur det är med er, men jag känner faktiskt att våren är på väg. Tittar man ut genom fönstret förstår man att så inte är fallet. Men våren är definitivt i antågande i min hjärna.

Som bäst renoverar jag Gård Ingeborgs kommande relax-avdelning (en liten inklämd skrubb i storstugan) i huvudet. Jag ser den prunkande rabatten vi anlade i höstas (i verkligheten några stackars små, bruna blomsterbörjan som jag tvivlar någonsin kommer att ta sig). I min fantasi är ett till rum i gården helt nyrenoverat, storstugan tapetserad, trappan fixad och fönster både målade och kittade.

Gård Ingeborg är för mig ett andrum som jag inte förstår att jag klarat mig utan tidigare. Nästa helg tas arbetshandskarna på för nu får det räcka med paus. Det blir som vanligt då, att stå med kofoten i ett svinkallt hus utan el och vatten, ruggigt och jävligt. Men jag tror nästan att det är så jag föredrar att ha det. Det är då jag känner att jag riktigt lever.

söndag 17 januari 2010

VASSA BLAD



En och annan piruett har tagits i helgen. Det var dock inte frågan om några stilpoängsmanövrar, men vilken avkoppling det är att snurra runt på isen. Skridskorna har åkt på och av flera gånger och en och annan tå är öm, men det var det värt. Vilket behagligt vinterväder vi bjudits på. Bara att njuta! Den här tiden på året har sin charm.

onsdag 13 januari 2010

FÖLJ MED OSS

Om ni har vägarna förbi så kika gärna in på en alldeles pinfärsk blogg, blog.duovi.fi. Där kan ni följa med mitt nya projekt, nämligen ett nystartat fotoföretag som jag driver tillsammans med min kollega Karolina Isaksson. I vår fotostudio på Storgatan 15 i Jakobstad planeras för tillfället en hel del. Det kommer att bli intressanta fotosessioner, personliga porträtt, roliga händelser och annat smått och gott. Vår hemsida http://www.duovi.fi/ kommer också att bli klar inom kort, så då kan ni läsa om oss även där.




...men Ingeborgs blogg lever förstås vidare i all sin enkelhet. Vi kommer att fortsätta uppdatera vad som händer på gården. Så kika in då och då. Tänk, snart har nästan 10 000 unika virtuella besökare hälsat på. Det är en rolig siffra! Och tack för alla fina kommentarer!

I ett års tid har vi renoverat och filosoferat kring bondgårdar, gamla grejer, inredning och andra saker och händelser som gör vardagen lite trevligare. Det är enormt kul att blicka tillbaka och se vad vi åstadkommit. Det är faktiskt en hel del. Och renoveringen fortsätter, arbetet tar nog aldrig slut misstänker jag. Ha en skön vår!

Kramar Johanna

tisdag 12 januari 2010

MOR LILLA MOR

Världens bästa mor E. Ingeborg fyller... ja inte något direkt ungdomligt utan mer åt det mognare hållet, men jämnt så det förslår. Eftersom hon inte vill göra så stort nummer av det hela befinner hon sig nu bland kobbar och skär, men familjen passar på att hälsa och säga:

HIPP HIPP HURRA!







Foto: Johanna Forsman 2010

torsdag 7 januari 2010

BAKDAX!




Foto: Johanna Forsman 2010

I bland faller andan på. Då brukar jag få bakdille och plåtarna fylls snabbt med den ena kreationen efter den andra. Favoritreceptet när det gäller bröd heter för tillfället Grissini. Kanske inte det mest hälsosamma brödet, men perfekt till festmåltiden. Dessutom är degen superenkel att göra och har man inte tid så kan man skippa jäsningen. Det blir bra ändå. Och så favoriten - kanelbullen - som jämt är rätt och sällan misslyckas. En klassiker som älskas av både stora och små. 


GRISSINI (ca 12 små bröd eller 30 brödpinnar) 

Grissini är egentligen italienska brödpinnar, men degen passar ypperligt även till större bröd.

600 g vetemjöl
1 påse torrjäst
2 tsk socker
1 tsk salt
2 dl varmt vatten
3 msk olja

Blanda mjöl, jäst, socker och salt i en bunke. Häll i vatten och olja. Arbeta samman till en smidig deg. Täck bunken med plast och låt degen jäsa 1 timme på varm och dragfri plats. Sätt ugnen på 200 grader. Efter jäsning skär degen i jämnstora bitar, forma antingen till pinnar eller bullar. Grädda i ugnen 8-10 minuter eller tills bröden blivit gyllenbruna. Grissini kan gärna smaksättas med vitlök eller hackade oliver. 


KANELBULLAR

Deg:

150 gram margarin eller smör
5 dl mjölk
50 gram jäst
1/2 tsk salt
1 1/2 dl socker
2 tsk kardemumma
Ca 1,3 liter vetemjöl

Fyllning:

100 gram smör
1 dl socker
2 tsk kanel

Pensling och garnering:
1 ägg
Pärlsocker

Smält matfettet i en kastrull. Häll i mjölken. Värm tills alltsammans är ljummet. Lös upp jästen i degbunken i lite av degspadet. Tillsätt resten av spadet och sedan salt, socker, kardemumma och drygt 2/3 av mjölet.
Arbeta degen så att den blir blank och smidig. Täck med bakduk. Ställ dragfritt och låt jäsa till dubbel storlek.
Kavla ut degen till en rektangulär platta. Rör samman ingredienserna till fyllningen. Bred ut den på degen. Rulla samman och skär rullen i jämnstora bitar. Lägg dem med snittytan uppåt i pappersformar. 
  

söndag 3 januari 2010

GRAFISKT

Under plastgolvet i ett rum i Gård Ingeborg låg bitar av gamla kartonglådor. Egentligen skräp, men eftersom jag älskar typografi och gammal reklam kunde jag förstås inte slänga. Ipnos kex, Hangö kex och jäst från Rajamäen tehtaat. Nostalgi, även för mig fastän jag inte var med på den tiden när reklam oftast var enkel och enfärgad. Att kasta bort de nötta kartongbitarna går alltså inte, det skär i ett samlarhjärta. Så nu ska de få nytt liv i ramar...

fredag 1 januari 2010

NYTT ÅR - NYA MÖJLIGHETER

Nyåret blev Gård Ingeborgs första ordentliga invigning. Huset som annars brukar kännas en aning kyligt och ruggigt den här årstiden blev snabbt varmt och mysigt. Mycket tack vare gästerna (27 personer och alla rymdes bra), men också den öppna spisen som bjöd på  en värmande brasa.

Nästa gång blir det en sommarfest som vi hoppas ska bli tradition. Jag börjar faktiskt längta efter varma dagar och grönt gräs nu när julens stämning så sakta börjar blekna. Men allt har sin tid och fram till dess ska vi passa på att både skida och skrinna.

G O T T N Y T T Å R!