torsdag 30 april 2009

TREVLIG VALBORG!

Minstingen gillar att hitta struvor, munkar och saft i picknickkorgen. Det är något speciellt med vappen och första maj. Våren ligger i luften och man vet att sommaren är i antågande.

Ha en hejdundrande rolig valborg!

EN KUL DETALJ

Bakom denna lilla dörr döljer sig ett relativt stort krypin. Utrymmet finns bakom den stora öppna spisen i storstugan. Är man vig kan man klättra upp en våning och sätta sig på en bänk som inrättats där. I tiderna gjort för att ta tillvara på värmen när det knäppte till och blev kallt på vintern. Mysigt och mörkt och en aning kusligt tycker ungarna. Inget för klaustrofobikern direkt, men en rolig detalj som lyckligtvis bevarats.

Jag tror dock att jag inväntar min systers sommarsemester innan jag bestiger denna del av huset. Ser fram emot att kunna betrakta hela familjen klämma sig in bakom spisen. Jag skrattar redan!

onsdag 29 april 2009

ÅH VA TYPISKT!



Men är det inte typiskt! Typiskt kvinnfolk att börja pynta innan grovjobbet är klart. Jag vet flera än en manlig gestalt i min närhet som skulle fälla den kommentaren.

Men jag kunde inte bärga mig. Mr och mrs Mårbacka har fått flytta till Purmo och pryder nu våra omålade fönster tillsammans med en ros. Snyggt i sin enkelhet.

OBOTLIG OPTIMIST




När man målar i sin egen värld upptäcker man saker om sig själv. Både nyttiga och samtidigt en aning skrämmande. Hur kommer det sig att jag alltid börjar måla mitt på en vägg? Varför gör jag inte som andra strukturerade människor och sätter penseln i ett hörn? Och vad betyder det att man börjar prata för sig själv, utan att för den skull vänta sig att få ett svar?

Ibland kan jag tänka att det är en förbannelse att vara född obotlig optimist. Varje gång samma visa. "Inga problem, det här fixas snabbt" är alltid min första tanke. I verkligheten pågår ett helt annat projekt som räcker mycket längre och kräver enormt med energi. Men det upptäcks först när projektet väl är igångsatt. Och då är det oftast för sent. Men jag behöver bara betrakta min moder för att inse varifrån jag fått detta drag. Tack!

Ta till exempel vårt tak i storstugan. Lyriska betraktade vi de fina takbrädena vi fått fram efter att ha rivit ner paffskivorna som döljt dem alldeles för många år. Moder E kvittrade och fällde följande replik:
- Hoho, det här taket går att rolla. Enkelt och snabbt!
Jag rycktes naturligtvis med i stämningen, upprepade hennes ord och såg framför mig hur jag stod och målade taket följande dag. Uppdraget räckte ungefär femton minuter - i min hjärna alltså.

Lotten föll lyckligtvis på broder S. Det var han som fick ta sig an målningen av storstugans tak, efter att alla andra skyllt på svindel, migrän och ont i nacken. Och javisst, taket gick att rolla. Enkelt, nja. Snabbt, nej. Efter två varv har taket fortsättningsvis nyansen "mocka". Vitt blir det troligtvis först efter ytterligare tre varv. Som sagt, tur att brorsan fick det jobbet.

Men positiv anda är naturligtvis för det mesta, ja, just det, positivt. Det är också en välsignelse att tro att allt ska gå enkelt, annars skulle man inte våga ta risker. Dessutom går ju allt så mycket smidigare om man tänker i lite ljusare banor.

Fast just i denna stund kastar jag fula tankar mot väggarna i Gård Ingeborg. Fy fasen vad jag har träningsvärk i axlarna efter alla penseldrag!

måndag 27 april 2009

VÅR ENORMA SPIS

Vår stora öppna spis i storstugan som även omfattar en Högforsspis och en bakugn är nu redo att användas. Taket ovanför spisen pryds numera av en träram. Eftersom vatten tidigare läckt in kring skorstenarna hade även innertaket förstörts bitvis. Vi ville absolut inte byta hela taket, men att endast ersätta vissa delar av takplankorna skulle inte ha blivit snyggt. Dessutom skulle de nya brädorna ha varit svåra att foga in och fästa i taket. Träramen blev istället ett bra alternativ. När allt, både tak och spis, snart målas vita blir vi extra glada. Har ni månne hört det förut?

fredag 24 april 2009

VI SKA MÅLA HELA VÄRLDEN

Som vanligt blev det mycket skratt när syster, bror och undertecknad sammanstrålade. Men vi fick faktiskt också någonting gjort. Vårt mål i dag var att grundmåla ytorna i storstugan i vitaste vitt. Vi lyckades relativt bra, tyckte vi själva, men insåg snabbt att det krävs ett flertal färglager till innan resultatet blir jämnt. Trötta i både armar och ben avslutades dagen sent om sider. Här kommer lite före- och efterbilder. Vad syster gör på den första bilden vet bara hon...




torsdag 23 april 2009

EGEN TRÄDGÅRDSMÄSTARE



- Vi har underbara popplar på tomten, upplyste Moder E mig för en tid sedan.
- öh, vad är en... pep... pop... peppla?
Det visar sig vara en växt i trädform. Det är frågan om två stora exemplar som ynglat av sig i massor av små poppelbörjan. Knopparna är väldigt markanta och vackra i sin form. Ett vackert träd - med andra ord.

Eftersom jag inte är så väldans bevandrad i växtvärlden har jag nu läst på. Wikipedia bidrar med följande information:

"Poppelsläktet (Populus) är ett växtsläkte inom familjen videväxter, som kännetecknas av sina trekantiga blad och kraftiga bark på stammen. Flera arters förmåga att skjuta rotskott gör att den inte är särskilt populär att få in i trädgårdarna. Det blir ett helt hav av skott runt trädet och arten är snabbvuxen."

Jaha.

Inte särskilt populär. Underbar skulle den ju vara enligt utsago. Fast det gör oss inte så mycket faktiskt, om popplarna växer så det knakar vill säga. Det får växa det som växa vill på gårdsplanen vid släktgården. Det är väl bättre att det grönskar och är lite kaotiskt lummigt är vår åsikt.

Dessutom har vi god hjälp med buskagen. Det är inte alla förunnat att ha en egen trädgårdsmästare. Vår trädgårdskunnige vän PA har självmant erbjudit sin hjälp, till vår stora glädje. Här tar han sig an en risig ölandstok.

SMÅSKOLAN BÖRJAR






"Småskolan börjar i maj 1920" står det med stor barnslig stil på träpanelen i storstugan. Det känns svårt att måla över detta tidsdokument. Jag tänker mig en liten tjej, med långa ljusa flätor, röd klänning och prydd med förkläde, noggrannt pränta ner det som är det viktigaste och mest spännande som sker i hennes liv just i den stunden. Småskolan börjar... Men å andra sidan. Började småskolan faktiskt i maj?

Lite här och var har någon skrivit en mening, ett årtal, ett namn eller ritat en gubbe. Det kan vara inne i en bod, på en tapet eller en bräda i och kring Gård Ingborg. Att betrakta skrifterna är som att få reda på A men inte B. Jag vill veta mera, men vet att jag troligtvis får nöja mig med att fantisera.

tisdag 21 april 2009

FASEN!



Fasen, snart går jag ut med hårtorken och blåser bort snön, både hemma och kring Gård Ingeborg. Den isiga snön verkar helt omöjlig att få bort. Krampaktigt placerar jag ut tåliga små blomster i krukor lite här och var, bara för att få en smak av att våren faktiskt är här. När vinden blåser vinterkallt kring öronen och det snart är maj kan man ju fundera.

Jag vet att jag även i år, likt tidigare säsonger, kommer att överrumplas av värmen när den väl kommer. Jag går alltid med tjocka tröjor och vintermundering långt in i maj, till och med juni. Lite förvånat undrar jag varför jag svettas. Sommarkläderna ligger skrynkliga längst under i alla klähögar - alltför knöliga för att jag ska orka stryka dem. Så jag går en stund till i mina tjocka munderingar. Ända tills även jag blir tvungen att inse att det är sommar och de bleka benen måste få se ljuset.

Jag hälsar våren hjärtligt välkommen!

Har någon kollat väderrapporterna? Är den alls på kommande?

måndag 20 april 2009

KREATIV PAUS





Som ni kanske märker händer det inte så mycket på vår blogg för tillfället. Vi har en kreativ paus efter allt jobb med skorstenar och smutsigt slipningsarbete i Gård Ingeborg. Som bäst planerar vi också vårt kök. Det blir den enkla och förmånliga varianten, men vi tror att vi ska lyckas få det snyggt i alla fall. Vi återanvänder spis, kylskåp, ett befintligt köksskåp och eventuellt en byrå som ska förvandlas till köksö, som redan finns i huset. Resten får vi knåpa ihop.

Det svåra är att veta hur allt kommer att se ut i slutänden när vi inte har några färdiga lösningar. Det är en aning svårt att bestämma sig. Men det är det som är utmaningen - och charmen.

Bilderna i detta inlägg har funnits i olika nummer av tidningen Lantliv, sparade för att i sinom tid fungera som inspiration i den egna köksrenoveringen. Så här skulle jag också vilja ha det. Snyggt va!

torsdag 16 april 2009

VAD SKA VI GÖRA?

- Vad ska vi göra i sommar? frågar ungarna.
- Hm, det finns ju massor att göra i Gård Ingeborg, svarar jag och ser framför mig en mjuk solstol, röd saft med isbitar som trängs i ett glas med parasoll och sugrör. Bredvid mig ligger en inte alltför tjock bok.
Jag inser rätt snabbt att det knappast är en sysselsättning ungarna syftar på. Jag har aldrig sett dem ta siesta i vaket tillstånd dagtid. Jag tar mig en ny funderare.
- Vi kan pyssla och baka, försöker jag.
Det verkar småttingarna inte ha något emot. Men vi kan väl inte baka hela sommaren. Jag inser att vi kommer att behöva program.

Som tur är har sexåringen nyligen lärt sig cykla. Så jag misstänker att det blir några sightseeingturer i Purmo. Om vi lyckas styra upp henne vill säga. Än så länge är vägen inte tillräckligt bred för att hon ska hållas på den. Med ett lyckligt leende använder hon båda körfilerna. Men styret blir rakare och rakare för varje dag. Så vi har hopp inför sommaren.

Förslaget att få inreda ett eget hörn i Gård Ingeborg tycker dottern låter jättekul. Hon ritar kojor och fantastiska fantasikreationer som till och med Martin Timell skulle ha svårt att tillverka. Sonen fattar noll. Vadå inreda? Har han två lastbilar och sin snuttetrasa är han nöjd. Någon hjälp av honom får vi knappast.

Det ska bli en intressant sommar. Den blir säkerligen inte alls som vi tänkt oss. Men jag är säker på att den blir toppen - hur den än blir! Med släkt, nära och kära och kompisar i en enda salig röra...



Baka, ja det ska vi göra. Vi har ju trots allt en bakugn vi måste testa. En boll kommer kanske väl till pass och en god bok är aldrig fel. En del spel och andra föremål för sysselsättning finns redan i Gård Ingeborg. Det gäller bara att hitta dem i bråtet.

onsdag 15 april 2009

SOLBRILLOR TILL GRANNARNA



Efter en färgglad, kul och händelserik påsk är vi igång igen. Denna fantastiska vy mötte oss efter många dagars renoveringsuppehåll. Trevligt, trevligt! Nu får grannarna ta fram solbrillorna. Vårt nya tak skiner ikapp med solen. Den ena sidan i alla fall. Takgrabbarna jobbar ännu flitigt med den andra takhalvan, men borde bli klara denna vecka.

På insidan av Gård Ingeborg är det tyvärr mörkare för tillfället, och framför allt dammigare. Innertaket i storstugan är nu slipat. I morgon blir det storstädning och nästa vecka får vi äntligen börja med det som är allra roligast - att måla. Vi hoppas att förvandlingen ska vara snabb och skonlös. Nu är vi rejält trötta på orangefärgade väggar och andra murriga kulörer. I går kånkade vi hem litervis med färg i nyansen målarvitt. Här ska kladdas!

söndag 12 april 2009

ETT, TVÅ, TRE, på det FJÄRDE ska det ske...

Vad är en sommar utan auktioner? Jag längtar redan, med skräckblandad förtjusning ska tilläggas. Förra sommaren gjorde jag en minnesvärd auktionsrunda (läs nedan), vi får se hur det går i år. Håll utkik efter mig ;)




Kolumn: Forsman funderar
Text publicerad i Jeppis, oktober 2008


ETT, TVÅ, TRE, FJÄRDE...

Spänningen i luften vibrerar. Habegäret grabbar tag i själen. Tätt som i en konservburk står vi, alla med ett och samma mål – att göra det ultimata fyndet. Det skulle kunna vara inledningen till en thriller, men i själva verket står jag, svettig, på en auktion i Forsby. Ute smattrar regnet. Auktionen som inleddes under bar himmel har blivit förpassad från frisk utomhusmiljö till ett syrefattigt rum i en kyrka. Huvuden på hugade auktionsbesökare guppar upp och ner i försök att se vad auktionsförrättaren visar upp på podiet.
- Första, andra, tredje... såld!
En snygg vas säljs för en skrattretande liten slant. Jäklar också, varför skrek jag inte, undrar jag i mitt stilla sinne. Nästa objekt tas fram. Det är en grunka i porslin, inte så pjåkig, konstaterar jag. Jag vet inte vad jag ska ha den till, men alltid behövs den till något. Ska jag ropa in den? Jo, nej, jo, nej. I mitt inre pågår en strid som inte får något slut.
- Första, andra, tredje... såld!
Förbannat, där försvann den chansen! Nervositeten ökar. Alla tänkta men kvävda rop byggs upp inombords. Väninnan peppar mig och säger att det är av största vikt att ropa in det man vill ha, annars ångrar man sig efteråt. Visa ord. Varför ropar hon inte själv förresten?
Det är då jag ser den. Vasen med stort V. Den är lila, i glas och skulle passa tacknämligt med min fondvägg. Jag visualiserar ett fascinerande stilleben i mitt vardagsrum som innefattar just den vasen auktionsförrättaren håller i näven.
- Två euro! ropar någon.
Ska jag ropa tre? Jo, nej, jo, nej...
- Tre euro!
Rösten är inte min. En dam hinner före. Det är nu eller aldrig, tänker jag. Nu ropar du fyra, säger jag till mig själv på skarpen. Pulsen rusar.
- Tre euro, säger auktionförrättaren – första, andra, tr...
- FJÄÄÄÄÄÄRDE!
Den rösten var definitivt min. Gällt, högt och klart ljuder min stämma över rummet. Alla undantryckta summor väller ur mig och helt i fel form. Hundratals, tusentals, det känns som miljoner ögon vänder sig om och stirrar på mig. Små fniss hörs här och var i folkhopen. Min väninna ger mig ett ögonkast jag aldrig kommer att glömma. Jag inser vad som nyss hänt.
- F-f-fyra, menade jag ju, stammar jag fram.
Verkligen amatörmässigt. Väninnan konstaterar att hon aldrig hört någon ropa in ett föremål så högt förut.

Efter mitt utfall kommer alla av sig. Tystnaden lägger sig över folksamlingen. Jag får min vas för fjärde euro. Röd i ansiktet går jag fram till förrättaren som räcker mig vasen med ett leende. Jag är utskrattad i hela bygden, tänker jag för mig själv. När jag kommer hem ringer jag och berättar för min mor vad som skett. Hon frustar i telefonen av skratt. Så mycket för den sympatin. Jag går i stället till mannen för att få tröst. Han är vänlig nog att säga att den där lilla eposoden är ju inget att bry sig om. Den är glömd i morgon. Mitt ömkliga tillstånd lindras en aning. När jag lägger huvudet på kudden längtar jag till nästa dag. Då är allting bortglömt, intalar jag mig. Ack, så fel man kan ha. När mannen kommer hem på kvällskvisten dagen efter hinner han knappt få upp dörren innan han hasplar ur sig det jag absolut inte vill höra.
- Jaså, frun har varit på auktion.
Med de orden hade tydligen en av hans golfkompanjoner inlett den sedvanliga golfrundan. Det visar sig att jag varit på tapeten under kafferasten på kompanjonens företag. Någon i auktionsförsamlingen har lyckats infiltrera sig i vänskapskretsen.
- Första , andra, tredje, FJÄÄÄÄÄRDE...
Golfvännen hade muntert gjort en repris av gårdagens höjdpunkt. Jag föreställer mig hur man under den trevliga kafferasten, med rykande kaffe i koppen och mumsande på chokladkex, gottar sig över min olycka. Glada ansikten som skrattar förvrids till grinande grimaser i mina drömmar.

Mitt trauma efter sommarauktionen har för länge sedan gått över och några psykiska men har inte infunnit sig. Men dock en lärdom. Här följer några reflektioner: Nummer ett: Underskatta aldrig djungeltelegrafen i våra trakter. Den fungerar felfritt. Tappar någon luren kan man vara säker på att någon jäkel tar upp den. Nummer två: Skrik aldrig när du är nervös. Och nummer tre: Ha alltid en flyktväg.

Text: Johanna Forsman

fredag 10 april 2009

SLIT MEN INTE SLÄNG



Det är något visst med bruksföremål från förr. Orden "slit" och "släng" sattes nog inte in i samma mening för hundra år sedan. Utsirade saxar och vacker luffarslöjd är en fröjd för ögat för oss. Gjorda med omsorg håller de än i dag.

tisdag 7 april 2009

PÅSKHÄLSNINGAR

I dag hittade vi treåringen i ett mörkt hörn av sitt rum. Där satt han och smaskade på ett chokladägg. Han tuggade glupskt, nästan så att det silverfärgade pappret åkte med på kuppen. Tanken var väl att det skulle gå så snabbt att vi inte skulle hinna ta den runda godbiten ifrån honom. Ägget var faktiskt hans. Han hade fått det av sin snälla dagmamma. Men det är ju trots allt inte påsk riktigt ännu och godisdag har vi på fredag. Det är sonen mycket väl medveten om.
I normala fall brukar han fråga om lov när det gäller godis, men inte den här gången. I hans ögon såg man att det här tilltaget inte gick att hejda. Det var alldeles för gott och frestande. För visst är det så att det smakar lite extra gott när det är lite förbjudet.
- Jag äter ett ägg, konstaterade treåringen lite generat när han blev ertappad.
Det såg vi förstås. Vi fnissade och lät honom naturligtvis avsluta det han påbörjat. Med choklad kring hela munnen njöt han i fulla drag.

Sexåringen i sin tur har jobbat bra de sista dagarna. Påskkort efter påskkort har avlöst varann. Man kan aldrig vara för väl förberedd inför den kommande påskhäxvandringen anser hon.
- Sådär, nu har jag ritat tjugosex kort, det betyder tjugosex godisar. Jag måste nog måla några till, förklarade hon med allvarlig min.
Jag tror minsann att vi har en liten affärskvinna i familjen. Det draget har hon nog fått av sin far.

GLAD PÅSK på er alla!

Ät chokladägg utan att tveka och må gott! Och har ni renoveringar på gång ska ni ta en paus och passa på att njuta av ledigheten. Det ska i alla fall vi göra.

MAN TAGER VAD MAN HAVER



Gård Ingeborg återuppväcks ur sin dvala sakta men säkert. De ruttna takplankorna jag berättade om tidigare är nu borttagna och ersatta av plankor vi hittade i en av våra bodar. Vår princip är och har alltid varit att vi ska använda oss av det som finns i släktgården. Plankorna som hade en del hål efter rostiga spikar slipades och fogades in i taket. Man tager vad man haver... och ser glad ut...

SNART KAN MAN FYNDA!


Vårt loppis och pryltorg närmar sig! Fastslaget datum är nu lördag och söndag 16-17 maj mellan klockan 10-18. Evenemanget fortsätter måndag och tisdag 18-19 maj men då är det klockslagen 14-20 som gäller.

Ingeborg har tillverkat kort, inspirerade av våra gamla tapeter. De finns till försäljning när vårt loppis drar igång. Väl mött!

måndag 6 april 2009

FRAGMENT AV TID


Det är fascinerande med tapeter. De finns i en uppsjö olika mönster och färger och kan helt förändra känslan i ett rum. Det är roligt att fantisera hur rummen i Gård Ingeborg sett ut genom åren och vilken tidsepok som inspirerat till de olika tapetvalen. Det är en minst sagt brokig samling vi hittat på väggarna. Det är lager på lager-principen som gällt. Ofta har man också spikat fast tapeten. Någon perfektionism var det inte frågan om. Åren har gjort tapeterna sjaskiga, söndriga och mörka. De har helt enkelt gjort sitt. Nu kommer ljusare tider. Men några tapetbitar har vi räddat för eftervärlden.

MODER E HAR INLÄGG

Det är enkelt att skaffa en bondgård. Det går också bra att komma igång med renovering. Just nu går allt på räls, tycker vi själva åtminstone. Men att komma in med ett inlägg på bloggen är nästan omöjligt. Har försökt nu i månader och ännu inte lyckats, men nu ser det ut att gå vägen. Har jag rätt etikett? Kommer jag in på rätt ställe? Jag har ju inga bilder. Vad ska barnen säga?
Det finns ett problem till med detta projekt. Jag får inte loss fönsterpappret på de gamla fönstren. Det är helt hopplöst. Har försökt med slip, skrapa, "puukko" har också blötlagt , men nej de sitter som berget. Tror jag ger upp och målar över eländet.

Nu är det oliiidligt spännande, skall nu trycka på, publicera för inlägg......

Hälsningar Moder E Ingeborg

söndag 5 april 2009

ÄLSKAR MÅNDAGAR



Här har vi ingen måndagsångest som Katten Gustaf. Åtminstone inte så länge andra jobbar ;) I morgon fortsätter takrenoveringen på Gård Ingeborg och vi tittar gladeligen på.

GUMMISTÖVLARNA PÅ


Det säger slurk och foten försvinner i gyttja. Marken börjar bli mjuk och snön som smälter bildar stora vattenpölar. Finfint tycker ungarna som kommer in smutsiga upp till hakan och våta eftersom stövelskaften inte räcker till.

I dag gick söndagsutflykten till Purmo. Mockarutor och mjölk smakade gott efter att ha plaskat omkring i pölarna kring Gård Ingeborg.