fredag 23 december 2011

ENDAST TOMTEN ÄR VAKEN

Det är inte klokt vad tiden går! Dagarna under år 2011 gick åt som smör i solen och nu är det bara att invänta tomtens knackningar på dörren (om man varit snäll) och se fram emot nyårsraketerna. Vi vill tacka alla som gjort och gör vår släktgård Ingeborg till den fina upplevelse den är. Utan grannar, vänner och bekanta skulle livet vara så mycket tråkigare! I år får Gård Ingeborg vila sig över jul och troligtvis fram till vårkanten. Men vi vet att hustomten håller koll på läget, så vi är inte oroliga. Vi har sett små spår och saker och ting har en förmåga att försvinna för att sedan dyka upp på de mest konstiga ställen. Så vi är säkra på vår sak. Det måste vara tomten.

God Jul på er!
Hälsningar Mor Ingeborg med nissar

TOMTEN
Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.


Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta...


torsdag 8 december 2011

JULEN STÅR FÖR DÖRREN











Tack till er alla som tog er tid att komma till Café Ingeborg. Vi är väldigt nöjda med vårt första café. Lite pirrigt var det när vi planerade. Nu i efterhand kan vi konstatera att det skulle ha rymts mera folk i stugan. Vi överraskades av stormen som gång på gång släckte våra marschaller och lyktor som skulle lysa upp vägen till gården. Men alla hittade oss så småningom. Tack till sånggruppen Tindra för stämningsfull sång. Vi fortsätter gärna med Café Ingeborg och då kommer vi att fortsätta satsa på goda bakverk och skön musik.

Nu har vi fått snö och julkänslan infinner sig. December är en härlig månad. Men ibland strular det till sig. Glad i hågen skulle jag, mor Ingeborg, göra pepparkaksdeg och för att riktigt komma i stämning letade jag fram min bästa julcd. Med Tommy Körberg förstås. Degen skulle jag göra i matberedaren, min gamla trotjänare. Men icke sa nicke, matberedaren var "stendöd". Inte ett livstecken. Nåja, det blir att göra degen för hand, tänkte jag. Det har ju folk lyckats med i hundratals år. Men nu skulle det sitta bra med lite Körberg. Men cd-spelaren hade tydligen också kastat in handduken. Hur kan det komma sig att två apparater slutar att fungera samtidigt! Pepparkakor blev det dock efter många om och men och lite julstämning infann sig trots allt...