torsdag 21 oktober 2010

FUNDERINGAR

Det är roligt och sporrande att gå tillbaka till gamla inlägg. Konstaterar varje gång att vi har kommit en god bit på väg med vårt projekt. På vår blogg (balken på vänster sida) har vi bland annat skrivit att vi har bristfälliga kunskaper i renovering, och en nästan obefintlig renoveringskassa. Och det är faktiskt sant, men vi har under projektets gång märkt att det inte gör så mycket. Det brukar lösa sig i alla fall, bara man tänker positivt, jobbar på och har goda kontakter :) Vi har fått, hittat, eller fyndat det mesta som behövts till renoveringen. Med omgivningens goda råd kommer man långt även om man har bristfälliga kunskaper i renovering.

På vår egen vind finns en massa prylar som går att använda till helt andra ändamål än de är tänkta för.
Vi saknar bilder från Gård Ingeborg, men hav tålamod gott folk, de är på kommande.

Härom dagen ringde Gson, han som kan allt om el och vatten.
- När ska vi stänga av vattnet? säger han i luren.
Härligt med folk som tar ansvar. Men vi förstår honom. I fjol velade vi nämligen fram och tillbaka ända tills
det var för sent. Rören frös, vatten läckte ut i källaren och vi fick börja om från början. Gson fick komma till undsättning. Mer om det kan man läsa på inlägg om Gård Ingeborg.

Fönstren är nu färdiga, faktiskt. Nu återstår det värsta, att skrapa bort färg och kitt som jag kladdat på fel ställe och att tvätta fönstren. Nu känner jag att tålamodet tryter. Tror bestämt att det är dags för någon annan att ta vid. Få se om någon anmäler sig frivilligt?

Mor E. Ingeborg

tisdag 12 oktober 2010

SKOMAKARLAMPAN

Går runt i mina egna tankar och småpysslar när jag plötsligt hör att någon knackar på dörren till Gård Ingeborg. På trappan står praktikant P-A och i famnen har han en liten låda.

- Här har jag en leverans till Gård Ingeborg, säger han.
- Jahaa??
- Välkommen in, säger jag och blir nyfiken.

Han öppnar försiktigt lådan som visar sig rymma en underbar gammal SKOMAKARLAMPA. Kan man tänka sig! En "äkta" med lod i porslin. Den har han haft i sitt barndomshem och nu förärar han oss denna klenod.

Precis vad vi har önskat oss. Vi har till och med förberett ett eluttag ovanför köksfönstret för en antik lampa som vi hoppades hitta nångång i framtiden. Nu hittade lampan till oss per egen maskin, i gott sällskap av praktikant P-A. Ja, vad säger man...

Tack, tack och åter tack! hälsar mor E. Ingeborg och resten av gårdsfolket.

fredag 1 oktober 2010

ALLT GÅR

Var börjar man? tänkte jag när jag stod och tittade på de ruttna fönsterbågarna. Efter ett tags funderande kom jag till att jag måste ta ner alla gamla bågar, väldigt försiktigt för att inte glasen skulle ramla ut. Med god hjälp gjorde vi detta, sen plastades alla fönster som skydd för regn och vind.

Som vanligt var vi många inblandade, den gode grannen hjälpte till med att förbereda med gångjärn på de nya bågarna. Sen uppstod nästa problem, de nya måttbeställda (raka) bågarna passade naturligtvis inte in i de gamla sneda karmarna. Lokala snickaren tillkallades och han kom glad i hågen och passade in fönstren efter karmarna. Vi tackar proffsen för all hjälp!
Nästa steg blev att "pillra" ut de gamla rutorna för återanvändning. En glasruta sprack, annars gick det bra. Alla glasen är inte lika stora, så bara hälften går att återanvända, resten måste förnyas. Men nu är nya glas beställda.

Den gode grannen har lärt mig hur man stiftar och kittar, så nu tränar jag på det. Det är inte lätt, men jag hoppas att jag får det rätta handalaget så småningom. För att underlätta arbetet har jag tagit hem alla bågar, så nu fixar vi fönster på matsalsbordet i vardagsrummet. Jag är nöjd och barnen är glada, för nu får vi nya fönster. Jag säger som jag sagt så många gånger tidigare:

"He blir int så roti, så int man kan skaff ny".

Mor E. Ingeborg