fredag 13 februari 2009

INGEBORG VILAR

Det kliar i fingrarna! Känns alldeles för länge sedan vi drog och slet i släktgården. Det är inte alltid så lätt att få alla och sammanstråla samtidigt. Visst, det går ju alltid att åka till Ingeborg och renovera själv. Men kafferepen blir absolut kulare när man har sällskap. För tillfället kokar vi kaffe i toaletten, som numera kallas "grovköket". Hårda frusna pepparkakor och stenhårda chokladkarameller hittas i ugnen. Enda stället (tror vi) där mössen inte kommer in.

Det är alltså kallt och jävligt, kaffet är blaskigt, elen borttagen (förutom i toaletten då), vattnet är avstängt och släktgården ser tragisk ut. Och ändå känns det lika bra varje gång jag stiger ur bilen och borstar snön av trappan. Konstigt. Däremot finns det många andra som suckar när de stiger över tröskeln. Jag kan förstå dem. Man är kanske lite udda när man bestämmer sig för ett sånt här projekt. Men med positivt tänkande kommer man långt.
Renoveringsprojektet är som sagt tänkt att utmynna i en släktgård och ett sommarparadis för nära och kära. En plats där ungarna kan komma på grönbete och allt får ta lite längre än vanligt. Vi får se hur det blir med den saken. Sexåriga dottern håller sig för näsan varje gång hon hälsar på i släktgården.
"Fy, vad det luktar", hörs hennes röst när hon går runt i rummen.
"Usch, va äckligt".
Hon verkar också ha en hökblick när det gäller att lokalisera musbajs. Och det är naturligtvis det värsta av alla äckligheter hon kan tänka sig.
Treåringen tycker att en snabbvisit i Purmo är det bästa. Allt över tio minuter är för länge. Sen ska han hem till sitt vanliga hus. Jag har försökt förklara att i sommar kommer vi att bo i Gård Ingeborg - allihopa. Vi kommer till och med att ha ett eget rum. Ungarna står som små fågelholkar.
"Vi bor väl inte så länge. Jag måste nog ta med mig alla mina leksaker då annars blir det tråkigt", säger dottern.
Hm, alla delar vi inte samma vision - tydligen.

I morgon kavlar vi upp ärmarna. Då äntligen har alla tid att renovera. Målet är att alla hemska plastmaterial ska försvinna från storstugan. Sen är det dags för rum nummer tre.

8 kommentarer:

  1. Grattis till en super fin blogg! Ser framemot att följa "Projekt Ingeborg" och framför allt att komma dit och dricka kaffe och äta nybakta bullar! ;o)
    Kämpa vidare i god anda, detta projekt kommer att bli super fint!
    Kramar, Mickan

    SvaraRadera
  2. Lycka till imorgon! Önskar jag kunde va me! kram

    SvaraRadera
  3. Jag igen... Får man köpa ett loppisbord till er loppis, 1-3.5? Tror du det finns andra intresserade? Jag har en del saker som jag plockat ihop nu då vi flyttat...
    Vi brukar ordna loppis vid stallet ibland och det brukar vara populärt att köpa ett bort för en liten slant. ;o)
    H, Mickan

    SvaraRadera
  4. Ps. gillar bilden på den vinterdöda blomman du har satt upp! (rölleka, rallarros? hm.) Vinterdöd låter lite läskigt men du vet va ja menar, den e iaf. jättevacker.

    SvaraRadera
  5. Tack Mickan! Ni är naturligtvis välkomna på kaffe med dopp i sommar.

    SvaraRadera
  6. Fantastiskt, Johanna & co. Nu har jag ett nytt utfärdsmål för sommarens cykelturer. Men jag vill inte ha kaffe som är kokat i toaletten. Jag förstår dottern och sonen, men dom ändrar säkert åsikt snart. Det här klarar ni! Det är jag helt övertygad om. Tack Johanna för att du tipsade om bloggen! Jag följer er i arbetet, men ställer inte upp på talko. Bara så att du vet. Verktyg passar absolut inte i mina händer. Kram. Maggi

    SvaraRadera
  7. Varifrån kommer förresten namnet Ingeborg??? Maggi igen.

    SvaraRadera
  8. Släktgården är numera döpt efter mamma Eivor som heter Ingeborg i andra namn.
    Vi ska försöka få kaffet fixat till andra utrymmen tills du åker förbi med din cykel. Ses snart Maggi!

    P.s. Vänta bara, jag ska visst få dig på talko. Du är ju jättebra på att vara arbetsledare ;)

    SvaraRadera