lördag 4 juli 2009

NATTEN AVKLARAD

- Herregud, säger mannen när jag smäller fast bildörren efter att med lätt våld ha tryckt in moder E. Ingeborg och diverse andra attiraljer i framsätet.
Hon syns knappt över högen med täcken och kuddar hon har i famnen. Mannen tittar oroligt mot baksätet där hans barn sitter, eller den riktning där de skulle synas om de inte var inpackade med en ihoprullad madrass, gosedjur, kläder och vem vet vad. Vi har även lassat bilen med mat, en trimmer, en handgräsklippare, en dator och en grill. Det finns inte en millimeter ledigt utrymme i hela bilen. Någonstans börjar jag känna att det här är ett projekt som gått överstyr. Vi ska sova första natten i Gård Ingeborg, mitt i den halvfärdiga renoveringen, bråte och annat som det är bäst att inte gå in närmare på. En natt var det tal om, det känns som att vi flyttar för gott.

Jag startar bilen. Det är svettigt och varmt. Mannen står kvar på gården och vinkar av oss.
- Kör försiktigt, ser jag honom mima.
Jag kan inte avgöra om hans ansiktsuttryck utstrålar skrämsel eller lättnad.
- Hjälp, kvider minstingen någonstans långt där bak.
- Jag ser ingenting.
- Vi är snart framme, förklarar jag hurtigt.
Halvvägs till Purmo uppstår ett gräl i baksätet huruvida madrassen är en centimeter för långt in på treåringens revir. Jag ser hur madrassen guppar upp och ner i takt med att dispyten accelererar. Måtte vi komma fram snart. Moder E. Ingeborg säger inte så mycket för omväxlings skull. Lite varmt, medger hon att det är. Det är förstås inte så lätt att veta om svettningarna beror på alla täcken eller klimakteriet i hennes fall.

När Gård Ingeborg syns i kröken drar jag en lättnadens suck. Vi klarade det! Treåringen har somnat. Efter att ha grävt en stund hittar jag honom svettig och röd om kinderna, men framför allt sur. Väck aldrig den treåring som sover! Matklockan har ringt för länge sedan. Det kurrar i våra magar. Sexåringen går på högvarv. Jag inser att köttet som moder E. Ingeborg ämnat grilla först kräver att en nyinköpt grill monteras ihop. Det lär ta sin lilla tid. Något dålig planering.
- Sätt ihop grillen, beordrar moder E. Ingeborg mig.
Typiskt. Men jag gör som jag brukar. Jag läser mellan raderna i bruksanvisningen och tar till kraften när det kärvar. Grillanordningen bankas ihop med en hammare.
- Det där gjorde jag bra, som vilken man som helst, konstaterar jag stolt.
Det fräser aptitretande i grillen efter en stund.

Dagen börjar lida mot sitt slut. Det börjar skymma vackert. Moder E. Ingeborg bäddas ner i en utdragbar soffa tillsammans med ett barnbarn. Hon ser något ihopknölad ut där hon ligger. Precis när alla lagt sig till rätta kommer treåringen på att han måste på dass. Efter en stund är det sexåringens tur. Och så håller vi på hela natten. På morgonen är jag inte alls utvilad. Moder E. Ingeborg verkar ha blivit ett med bäddsoffan och har svårt att komma ur den. Men ungarna har tydligen haft jättemysigt. Det är ju huvudsaken.

Ute lyser morgonsolen. Vi piggnar snabbt i. Frukost serveras i gröngräset. Åh, vad härligt! Vilken avkoppling. Det är ju precis så här man ska leva livet. Enkelt och jordnära. Grillen står rak i ryggen, maten är uppäten, ungarna är harmoniska och moder E. Ingeborg sitter tillbakalutad med en kaffekopp i handen. Gårdagens vedermödor är ett minne blott. Summa summarum: Den första övernattningen får klart godkänt - om man bortser från att någon snarkade.

6 kommentarer:

  1. Jag gissar att mannens ansiktsuttryck visade på lättnad. Och vänta du bara vännen: när du uppnår mamma Ingeborgs (och undertecknads höga ålder) då tycker du också det är varmt ibland. Vid väldigt konstiga tillfällen faktiskt.
    Kul kåseri. Kan se framför mig då du dunkar på grillanordningen med en hammare...och nästan höra dig snarka!!!
    Maggi

    SvaraRadera
  2. Hahha...åh jestas...Jag sku ha velat vara en fluga i taket... .;)

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig historia! :)

    SvaraRadera
  4. Superbra skrivet! Glömmer förresten aldrig din kolumn om när du var på auktion till Forsby. Oj vad jag skrattade... Håller med föregående, tummen upp! Monica E

    SvaraRadera
  5. Tackar, tackar! Vardagen bjuder på många roliga detaljer. Jag glömmer inte heller mitt traumatiska besök på auktionen i Forsby ;) Ha det gott!

    SvaraRadera