Någongång i vintras blåste en bit av takplåten på stallet all världens väg. Sen dess har jag gått och funderat på hur vi skall få taket lagat. Har försökt påpeka åt alla som rört sig på Gården hur viktigt det är att taket är helt. Ingen har lyssnat, ingen har brytt sig. Med den påföljd att jag måste komma på något sätt att själv kravla mig upp dit. Har kollat upp våra stegar, vi har många, men ingen riktigt passande. Räknade hastigt ut att jag inte når upp med mina 152 centimeter. Brukar inte ge mig i första taget, men blev tvungen att inse att jag får vänta tålmodigt på att någon längre och starkare sätter plåtbiten plats.
I dag såg jag fram emot att åka till Purmo och räfsa. Sagt och gjort. Vi skaffade skottkärra och räfsor, här skulle bli uppsnyggat på gård Ingeborg. Men när vi kom fram hällregnar det. Varför kan inte solen skina varje dag här, som i Egypten? Besvikna står vi och ser ut över allt det blöta på tomten.
Då ser jag till min stora förvåning och ännu större glädje att NÅGON HAR LAGAT STALLTAKET. Har ingen aning om vem som har gjort det, men vi är sååå tacksamma!
Hälsningar Moder E Ingeborg
Hej!
SvaraRaderaNi har helt klart en hustomte som springer och fixar då ni inte ser! ;o)
Det blir så otroligt fint på Gård Ingeborg! ;o)
Kram, Mickan
Ja, visst måste det vara så. Hustomtar springer överallt och det har vi inget emot. Snart blir det holabaloo! Ser sååå fram emot helgen. Kram J
SvaraRadera