Visar inlägg med etikett Tänkra tankar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tänkra tankar. Visa alla inlägg

söndag 19 december 2010

TRÅKIGT SA MOR E. INGEBORG

Mor E. Ingeborg har tråkigt! Kallt och jäkligt väder och sommaren känns långt borta. Till och med den stora mängden anskrämliga fönster som Mor E. Ingeborg tagit sig an börjar sina. Ett arbete som förväntats räcka hela vintern, lagom tills vårsolens strålar börjar värma upp Gård Ingeborg och mödernet äntligen kommer ut på grönbete. Men Mor E. Ingeborg är för snabb för sig själv.
- Här står jag och målar, kvittrar hon i telefonen.
- På matsalsbordet.
Vardagsrummet tycker mor E. Ingeborg är ett ypperligt målarrum och hävdar bestämt att hon numera är så säker på hand att hon aldrig lyckas åstadskomma några målarsprätt. Allt hålls fint och prydligt antingen i burken, eller på fönstret. Det där får man tro hur mycket man vill på, men lycklig är hon.

Men nu har moder E. Ingeborg stött på problem. Det återstår nämligen bara ett fönster.

- Bara ett fönster kvar, sen är jag klar, suckar Mor E. Ingeborg.
- Vad ska jag göra sen. Jag får för mycket tid över? fortsätter hon bekymrat.

- Lugn, det finns ju massor av annat man kan göra. Jag kan redan nu tänka ut tusen roligare saker än att skrapa och måla fönster, säger jag tröstande.

Jag ser framför mig när mor E. Ingeborg dansar salsa, går på matlagningskurs i exotiska rätter eller rider på en kamel över brännande sanddyner.

Jag tycker mig höra, fjärran i telefonluren, att mor E Ingeborg börjar förlika sig med tanken om ett nytt fönsterfritt liv.
- Ja ja, det blir ju snart sommar, då kan jag börja pyssla kring Gård Ingeborg igen. Man kan rensa bodarna, måla fasaden, planera terrassen, måla möbler och...

En tid går och man hör inte mycket av mor E. Ingeborg, men plötsligt en dag står hon i äldsta dotterns tvättstuga och tvättar och viker för brinnkära livet. Nu måste det ändå ha gått för långt. Så mycket tid över kan man inte ha.

- Det är så kuuuul, kvittrar hon. 

Dottern som själv aldrig sett botten på sina tvätthögar blir ställd. Nej, tvätt är inte kul. Det är bevisat. Det är ovant att ha ett kliniskt hjälpkök, ännu mera ovant att hitta en mor E. Ingeborg i sina tvättkorgar. Nu är det kris. Mor E. Ingeborg måste få en ny sysselsättning. Sedan måste vi bestämt ta ett snack om vad som är roligt och vad som absolut inte är kul!

fredag 4 december 2009

KLÄMD MOR

Mor E. Ingeborg kvider till där hon står någonstans i den höga, branta, smala vindstrappan i Gård Ingeborg. Jag håller krampaktigt tag i ett stort schabrak till skåp. I andra änden, lite längre ner i trappan, hänger mor E. Ingeborg - i skåpet. Jag känner att det här projektet kan gå hur som helst. Vi får vara glada om åtminstone en av oss kommer helskinnade ur det. Mor E. Ingeborg ligger för tillfället risigast till och en klämd mor är ju inte så kul att ha till jul. Mor E. Ingeborg återfår dock balansen efter en stund, men någon förbättring i hjälp kan jag inte säga att jag erfar från den andra änden av skåpet. Jag beordrar henne att helt och hållet flytta på sig, bort från trappan. Då behöver jag inte fundera på huruvida hon befinner sig i, på eller under möbeln.

Men skåpet ska ner, så är det bara. Nu tänker kanske några av er "dumma fruntimmer, varför väntar ni inte på en stark karl". Sant, men nu kommer vi från ett envist släkte och ibland ser männen till att hålla sig borta, både undermedvetet och med flit. Och eftersom jag säger till mina barn att män och kvinnor kan göra exakt samma saker så slutar det med att jag ensam, främst med en arm, halar ner skåpet i trappan som mera verkar som svarta pisten (resultat: sträckt nacke och urlakad arm). Men det var det värt. Mor E. Ingeborg är inte mera ihopklämd än vanligt, skåpet passar perfekt på en byrå = blivande vitrinskåp i köket. Och det bästa av allt, vi har återanvänt Gård Ingeborgs gamla möbler. Så nu finns ett målningsprojekt till på listan "Ska göra".

Foto: Johanna Forsman 2009