ETT TAG SEN

Den här gamla Ingeborg bloggen har legat och vilat ett tag. Nu är det dags att uppdatera. Mycket har hänt, fähuset blev klart, huset har vårdats utvändigt och det arbetet pågår fortfarande. Här började sommaren redan i maj i år vi flyttade till landet och vårt första projekt blev att riva "dyngladan". Det fick vi hjälp med av ett par som smidigt och snyggt gjorde jobbet. Vår uppgift var att börja jobba på ett nytt lock till brunnen. Efter en noggrann analys kunde vi konstatera att brunnen är stor djup och trävirket ovanför stensättningen helrutten. Vi började på med att gräva fram trävirket, vilket inte var så lätt, endera fick man stå vid träramen och försöka plocka bort det ruttna eller ställa sig i brunnen på en stege. Spännande hur som helst. Småningom fick vi hjälp av en snickare som gjorde en ny träram och sänkte ner den med frontlastare. Som av en händelse kom "sugbilen" förbi och tömde brunnen på allt gammalt vatten och skräp. Nu är det bara lite justeringar kvar med brunnen. Mitt i hetsen med rivning och brunnsrenovering fick vi stop i avloppet, även det är fixat nu om även lite provisoriskt. Nu ska vi tro att det blir en lugnare period så att vi i lugn och ro kan börja måla huset. Färgen är inhandlad i vårt västliga grannland. Målandet får ta den tid det tar. Småningom får barnen semester och barnbarnen blir lediga från skolan. Runt midsommar samlas vi alla här och som vanligt hoppas vi att släkt och vänner dyker upp. Önskar alla en Trevlig Sommar!
.

Lägg till bildtext

KAOS IGEN

Nu är det inte mycket kvar, taket på ladugården är snart klart, de sista filtremsorna sätts på plats.

Vi är många som har arbetat med projektet ända sen februari. Mycket arbete har krävts för att stabilisera konstruktionen  
och göra oss av med det gamla taket. Vi har städat, burit virke, skurit filt, eldat skräp, krattat. Vi har också glatt oss över alla som hjälpt till och över alla kom kommit förbi och hejat på oss.
Snart börjar arbetet med att inreda ladugården.
Just nu är det väldigt rörigt i Gård Ingeborg, allt ligger huller om buller och knappt en möbel på plats, men det är inte så ovanligt i detta projekt. Nu kavlar vi daglediga upp ärmarna och städar upp  , sen får vi med gemensamma krafter börja plocka ut möbler och prylar ut i ladugården.

Det bästa ligger framför oss, vi ser fram emot Loppis & Cafe´ den 2 juli . Vi ser också fram emot en fin sommar och många lata dagar.

Vi kommer att hyra ut platser under loppisen inne i ladugården, och
också ute på gården. Vi finns nu också på Facebook , där kan man läsa mera om vad som händer på Gård Ingeborg.

RIVA OCH RÖJA

Nu går det undan,, takkonstruktionen som var sned och ranglig är nu upprätad och stabiliserad. Vi får  ett nytt undertak och på det ett filttak. Mycket arbete återstår med att samla ihop gammalt virke och pärtor som ska brännas. Det får vi pyssla med  under våren. Nu börjar dagarna bli längre och ljuset återvänder.
I sommar blir det loppisrace i Purmo och vi vill förstås vara med på ett hörn. Nu hoppas vi på  en varm och fin vår.

ETT STEG FRAM OCH TVÅ BAK

Nej, så farligt är det inte, men efter att vi dekorerat och "pimpat" i Ladugården fick vi städa undan all inredning och plocka ner alla dekorationer. Nu är det tomt och taket är nedrivet. Snickarvännen har plockat ner hela taket och utspritt på tomten ligger nu plåtar, virke, semptalin och pärtor. Framför oss ligger  arbetet med att organisera upp i högar. Spara, bränna och föra till Ekorosk.
Vi behöver konstruera om hela taket och förstärka med flera och stadigare takstolar, nytt undertak och på det ett nytt filttak. Till vår hjälp har vi en som verkligen kan gamla hus och byggnader.
Det positiva är den varma vintern som gjorde att vi kunde börja med detta digra arbete redan i februari, det betyder att vi har en färdigrenoverad ladugård redan i april om allt går bra och vädret är på vår sida.
Nu snurrar det i vår hjärnor, hur ska vi möblera, hurudant kök? Det roliga ligger framför oss planering och rundor till Retro och loppisar pågår.....

VILKEN SOMMAR

Vilken sommar vi fick, med varmt och vackert väder i många veckor. Vi pensionärer som kunde utnyttja alla soltimmar var speciellt nöjda.
En hel del har hänt på gården. Redan på våren började jag städa ur och organisera i stall och vedlider. Därefter blev det vedsågning med äldsta dotter.Vi åstadkom en stor hög med ved, som har räckt till många härliga brasor. Den länge planerade dörren ut till bersån fick vi på plats med hjälp av en snickarvän.

Plötsligt kom ladugården i fokus och med familj och talkovänner fick vi ladugården tömd. Just nu är våra pannor i djupa veck över hur vi ska planera, finansiera och förverkliga våra ideer med "föuset".
Vi är stolta över att ha en ladugård som fyller 100 år i år och som är gjord i kilsten. Det finns inte så många kvar har vi förstått.
Nu är sommarmöblerna undanstädade, kylslåpet avstängt och brunnspumpen bortmonterad, efter en fin sommar känns det bra att stänga Gård Ingeborg, ta en paus och börja vänta på en ny vår. Men först ska en ny trappa byggas framför huset , den gamla trampade vi igenom i somras.Vi har virke och byggbeskrivning,  nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja på. Vi är två nybörjare som på äldre insett att själv är bästa dräng så här tillverkas det både staket och trappor.
Det har inte varit bara arbete, vi har umgåtts, slappat och simmat. I sommar har vi insett att Gård Ingeborg ligger bara ett stenkast från ån, där finns en brygga med simstege som vi kan använda, det har gett oss ännu en dimension.
Både vi vuxna och barnen  upptäcker nya positiva saker med Gård Ingeborg varje sommar och därför längtar vi redan nu till nästa vår.

Här bilder på, härliga dopp i ån, ordning och reda i vedlidret och födelsedagskalas för barnbarnen.

NU GÅR DET UNDAN

Vi har i många år haft tankar på att börja använda bersån som finns på kortsidan av huset. Vi har fantiserat om hur härligt det skulle vara att sitta där med sin kaffekopp på morgnarna. Nu är det inte fantasi längre. Vi har röjt så vi får plats med en altan och nu är det snart bara utemöblerna som fattas.
Inte nog med det, plötsligt får ungdomarna för sig att vi ska tömmma "föusi" och fräscha upp det så att det går att använda till större fester. Sagt och gjort, vi ordnade med "talko" och nu är "föusi" tömt. Vad vi ska göra med allt som fanns där vet vi ännu inte, en del ska vi behålla och kanske vi kan ge något till museerna som finns i byarna. Ett stort jobb återstår, men vi tror att vi ska lyckas få en festlokal till nästa sommar.

Loppisen blev en lyckad tillställning i år igen. Underbart med alla människor som kom till vårt Cafe´.Vi planerar redan för Cafe´och loppis nästa sommar.

För barnen har vardagen och arbetet börjat. Vi fick några riktigt fina veckor tillsammans. Roligt att se hur barnbarnen trivs här på gården. Gläder mig över att de små får uppleva livet landet.
Det är mycket sommar kvar ännu och för mig som är pensionär finns det mycket pyssel kvar att göra här på gården. och lusten att göra Gård Ingeborg till en plats för oss alla bara växer.
Det är vardagslycka.

KAJOR I SKORSTENEN

Det blev några fina helger i Gård Ingeborg med familj och vänner på sensommaren. Speciellt sänder vi en varm tanke till Gson och hans fru som varit så hjälpsamma med bodtaket. Nu har vi bra tak på alla våra uthus och det känns riktigt bra.
Det som var mindre bra var att kajorna byggt bo i en av våra skorstenar, så sotaren fick komma och knacka lös ett par stenar ur muren. Jag som trodde att vi har galler i alla skorstenar, men icke sa Nicke.

Mitt rum på vinden , som jag länge tänkt tapetsera, där blev det andra planer. Efter att vi funderat en stund bestämde vi oss för att riva alla skivor från väggarna och ta fram och måla stockarna i stället. Det känns fräscht och helt rätt. Få se om det hinns med det ännu i höst.

Skolan har börjat för min del, så nu är det möbelrestaurering som gäller, Just nu renoverar jag ryska möbler från slutet av 1800-talet. Så har vår fjärde sommar gått i Gård Ingeborg , tänka sig,

Tips! i nästa Kuriren kommer ett reportage om Gård Ingeborg.

Trevlig fortsättning på hösten till er alla !

GRILLPLATS I STÄLLET FÖR SKRÄPHÖRNA

Vi har länge sneglat snett på den stora högen med bråte som vi har samlat på oss under tre års renovering. Ja vi vet, man ska föra bort skräpet vartefter man river och slänger ut. Men vi har prioriterar annat, med andra ord förträngt den anskrämliga skräpsamlingen. Med hösten kom dock viljan att rensa upp och familjen samlades för att sortera plast, metall, trä och diverse andra odefinierbara prylar och mojänger i olika högar. Den proceduren gick faktiskt bättre än trott och det blev en hel del fyllda lass i släpvagnen. Förstås har det regnat som aldrig förr just precis när vi hållit på. Så enkelt ska man inte slippa undan. Men skam den som ger sig, snart är det gjort. Och det positiva är att utrymmet där vi haft skräpet kan bli en fin grillplats nästa sommar. Planering pågår, tur att en vinter kommer emellan så att vi är extra taggade när våren kommer.

HÄR VAR DET SNETT

Jag säger det rent ut, fönstren tänkte knäcka både snickarvännen och mig. Vi höll på i flera dagar för att få de raka bågarna att passa i Gård Ingeborgs sneda fönsterkarmar. Och vilket jobb det var att få alla gångjärn på plats. Tio fönster, vilket betyder tjugo inner- och ytterfönster som dessutom är tvådelade så då blir det fyrtio... ja, föreställ er sen alla hakar och melor och ...svindlande... ni förstår säkert.

Aldrig mer (fast det säger jag inte) för ladugården har också några fönster som ska renoveras :)

"BIRONDJI"

Arbetet framskrider...

FÄRDIGT

Nu tycker vi att renoveringen är klar, åtminstone invändigt. Visst återstår några lister, men det är ju inte "hela världen". Vilken härlig känsla jag fick idag, vi har kämpat i med och motvind och nu är huset fungerande. Nu ska vi njuta och fortsätta med resten i den takt vi orkar och har tid. Inredningen kommer säkert att ändras många gånger ännu, men vi har en början och mycket prylar kvar på vinden.

FÖNSTERBÅGAR

Ett långt och tålamodsprövande arbete är till ända. I ett svagt ögonblick när vi funderade på att köpa Gård Ingeborg var en förutsättning att någon måste renovera fönstren. Det gör jag sade jag sturskt. Funderade sen efteråt hur jag skulle bära mig åt. Lovat är lovat och jag började med innerfönstren. Bytte ut trasiga glas och putsade och målade bågarna, 20 rutor. Detta tog ett halv år ungefär. Sen blev det dags att beställa nya ytterbågar, för de befintliga var för dåliga. Glasen ville vi behålla så dem flyttade jag till de nya bågarna , som sen blev kittade och målade, också 20 rutor. Detta har tagit ett år ungefär. Och nu är allt klart, det känns riktigt bra och väldigt befriande, tror inte jag behöver fundera på dessa fönster mera, det blir kanske ett barnbarn som målar dem nästa gång. Nu väntar vi på snickaren som ska komma å hjälpa till med fönsterpassning och att montera " hakar och hyskor".

ALLT GÅR

Var börjar man? tänkte jag när jag stod och tittade på de ruttna fönsterbågarna. Efter ett tags funderande kom jag till att jag måste ta ner alla gamla bågar, väldigt försiktigt för att inte glasen skulle ramla ut. Med god hjälp gjorde vi detta, sen plastades alla fönster som skydd för regn och vind.

Som vanligt var vi många inblandade, den gode grannen hjälpte till med att förbereda med gångjärn på de nya bågarna. Sen uppstod nästa problem, de nya måttbeställda (raka) bågarna passade naturligtvis inte in i de gamla sneda karmarna. Lokala snickaren tillkallades och han kom glad i hågen och passade in fönstren efter karmarna. Vi tackar proffsen för all hjälp!

Nästa steg blev att "pillra" ut de gamla rutorna för återanvändning. En glasruta sprack, annars gick det bra. Alla glasen är inte lika stora, så bara hälften går att återanvända, resten måste förnyas. Men nu är nya glas beställda.

Den gode grannen har lärt mig hur man stiftar och kittar, så nu tränar jag på det. Det är inte lätt, men jag hoppas att jag får det rätta handalaget så småningom. För att underlätta arbetet har jag tagit hem alla bågar, så nu fixar vi fönster på matsalsbordet i vardagsrummet. Jag är nöjd och barnen är glada, för nu får vi nya fönster. Jag säger som jag sagt så många gånger tidigare:

"He blir int så roti, så int man kan skaff ny".

Mor E. Ingeborg

FÖNSTER

Har funderat på dessa arma fönster i en och en halv månad nu. Vi har sprillans nya fönsterbågar, fina nymålade, men glasen fattas. Jag har raljerat med att jag ska fixa fönstren förrän kölden kommer. Fattar inte hur jag ska få till det. Har ingen erfarenhet av att skära glas, dessutom ska vi så långt som möjligt använda de gamla rutorna, vilket lär vara näst intill omöjligt. De gamla glasen är så sköra så det är svårt att skära om dem ifall de inte passar i de nya bågarna.
Försöker nu förbereda mig mentalt för att på måndag ta mig an projektet.
Ska börja med att skaffa kitt och vitpeppar. Pepparn ska knådas in i kittet för att inte fåglarna ska stjäla utav kittet.
Som tur är har vi än så länge bara fem nya fönsterbågar, men det skulle bli ett sånt lyft för hela huset om vi får bort de gamla ruttna ytterbågarna.

Nu är det bara att kavla upp ärmarna, fortsättning följer.......

Mor E. Ingeborg

ARBEIT I LAG

Det krävs planering när större projekt ska utföras. Vi är väldigt tacksamma för bastun som vi fått av släktingar, men det krävdes en hel del arbete innan vi kunde bada. Nu är bastun färdig och vi har varit många inblandade. Äldsta svärsonen började med att lägga ny takfilt och byta ut brädor i takkonstruktionen. Sen kom mellandottern hem från Åbo, hon rev ut det murkna golvet. Efter att vi sett på hålet i golvet ett tag tog äldsta dottern vid och spikade ett nytt golv. Resten lämnade vi till yngste sonen, han har snickrat ihop en ny bastubänk, isolerat med skivor runt ugnen och fixat skorstenen. Vi är så stolta och glada över att vi lär oss mer och mer under arbetets gång. Ett tag "körde vi fast" med monteringen av skorstenen, men som tur är har vi livlinor att ta till. Grannen kan det mesta så det är bara att fråga råd. Det tackar vi för!

Själv har jag inte varit till så stor praktisk hjälp, men jag springer runt som en höna och tar i lite här och där och ser till att alla hålls vid gott mod när det kärvar till sig. Jag är bäst på att planera, organisera och irritera. Men jag har min uppgift. Nu är det bara att skaffa nya stenar till ugnen och köpa champagne att hälla i bastuskopan.

Mor E. Ingeborg

DET RÖR PÅ SIG

Faktiskt. Det rör på sig på Gård Ingeborg.

Trots att ungdomarna har mycket annat för sig och mors arm inte är riktigt som den ska vara har det hänt en hel del på gården. Johanna har fått sitt rum inflyttningsklart, det betyder inte att det är helt färdigt, men nästan. Barnbarnen har inrett sitt hörn i rummet. De är speciellt nöjda med den över hundra år gamla sängen som vi införskaffat från Närpes.

Just nu surrar våra tankar kring inredningen, hur vi ska möblera och vem som ska sova var? Dasset är tömt och nya såar inköpta. Vi har länge sneglat snett på bastubyggnaden. Ugnen ser mer än lovligt sliten ut. Men nu har en nära släkting och "förståsigpåare" undersökt bastubyggnaden. Som tur är verkar vi komma undan med enkla medel. Och vi hoppas sååå att vi ska kunna bada bastu till midsommar. Svärsonen har kommit till undsättning och håller på att byta takfilten på bastun. Nu gäller det bara att hitta nån som monterar pumpen på brunnen, och nån som klipper gräset och nån som... Den där "nån" har många saker på sin lista.

Härligt att vi har sommaren framför oss. Vi ska njuta av Gård Ingeborg, jobba lite, bjuda in släkt och vänner.

Vädret får bli som det blir, vi har testat alla kakelugnar och de sprider en härlig värme i huset. På tal om det, kanske vi också borde hitta nån som hugger ved?

Hälsningar
Mor E. Ingeborg

EN DAG PÅ TORPET

Torsdagen den 3 december. Morgon, minusgrader, kallt att andas och frost på marken. Åkturen till Gård Ingeborg förgylls denna dag av ett underbart ljus. I bilradion diskuteras det relationer och jag känner att det är gott att leva.



Släktgården möter sina gäster. Lugnt och rofyllt. Pulsen sjunker. Det går alltid bättre att andas på den här platsen.



Jag går en sväng och insuper atmosfären och förundras över att man kan må bra av ett hus. Vissa sysslar med yoga, andra med renovering. Tur att vi är olika!



Moder E. Ingeborg infinner sig, renoveringssugen som vanligt, lite senare anländer praktikant PA, vår gode vän, som gärna ger en hjälpande hand när det behövs. Naturligtvis blir det kaffe och dopp annars orkar man så dåligt ;)



Kalla tår och frusna fingrar. Fast batterierna är påslagna är det alltid en aning kyligt i släktgården den här årstiden. En värmande brasa är ett måste när kölden knäpper i knutarna. Fast mest eldar vi i öppna spisen för stämningens skull, så mycket varmare blir det faktiskt inte. Jag påminns om hur kallt folk måste ha haft det i stugorna förr om vintrarna.



Vi jobbar faktiskt också trots kaffepauserna. Här ses praktikant PA arbeta hårt trots den något loja ställningen. Ska man se ordentligt i alla skrymslen och vrår måste man kämpa lite ;) Utomhus är det beckmörkt och belysningen inomhus är rent ut sagt usel. Vi lär ju se alla fuskställen framåt sommaren. Vi väljer att ta det hela positivt och konstaterar att allt ser bättre ut i dunkelt ljus - både människor och väggar.

Tusen tack PA för hjälpen! Dagens saldo: Ett halvt rum målat.

NYA VINDAR

Det drar hiskeligt genom både små och stora hål i Gård Ingeborgs fönster, men snart ska det bli ändring. Vi har beställt ytterfönster av en duktig lokal snickare och nu har de anlänt, bara fönsterbågarna dock. De ska under vinterns lopp målas och kittas. Det är tänkt att glasen från de utbytta gamla fönstren ska återanvändas. De söndriga måste förstås bytas ut. Det blir en bra sysselsättning i garaget i vinter när det annars är för ruggigt och kallt för renovering i släktgården. Terapi kan det också kallas. Målning rensar hjärnan ;) Efter nyår blir det alltså renoveringspaus, men lite pynt och inredning kan vi nog inte hålla oss ifrån. Och i maj upprepar vi vårt loppis i Gård Ingeborg. Det var ju så roligt sist och många grejer fick nya ägare.

Men än så länge är det inte slut och i morgon är det målning på tapeten. Äntligen har vi kommit så långt att ett tredje rum ska målas. Vi ser ljuset! Åtminstone blir det ljusare när man målar...

SPÅN I HJÄRNAN

- Purmo, svarar moder E. Ingeborg i andra änden luren.
Jag vet förstås var hon befinner sig. Jag hör att hon har det både mysigt och bra där hon går omkring och organiserar med finliret i Gård Ingeborg. Vi har kommit till det stadie i renoveringen när flera rum är nästan färdiga. Det här nästan-färdiga-tillståndet får det att börja klia. Jag kan inte förklara känslan. Jag blir frustrerad helt enkelt.

Finlir (svordom). Fnys.

Tillkalla mig när det är dags för riv och röj, släggor som ska svängas, väggar som ska sparkas ner med ett brak. När det krävs stora doningar helt enkelt. Men fråga inte efter mig när lister ska pillas, spikhuvuden ska duttas, tusen pyttesmå detaljer varsamt ska på plats, nej, då pyser jag gärna. Den forna entusiasmen byts ut till vrål från urminnes tider.
- Harkel, men nu ska vi ta det lilla lugna, påminner modern mig när jag testar svordomar.
Vissa känns faktiskt bättre än andra. Speciellt när lister står på programmet. Inte en enda vinkel är rak och listerna blir bara kortare och kortare. Spånet yr när jag sågar, sågar, sågar olika vinkelvarianter. Var är logiken? Åtminstone inte i mitt huvud. Resultatet blir så där. Jag är gråtfärdig, vill fuska och försöker intala modern om att enkelt är snyggt. Kanske vi lämnar bort några lister... Men moder E. Ingeborg är en envis sort.
- Men snart är det ju färdigt. Bara lite till. Kämpa på. Det blir nog bra bara vi målar, försöker hon.
Jag svär mig igenom dagen. Och efter tappert försök är listerna på plats - nästan alla. Aaaaaaah! Jag hatar NÄSTAN.
När vi planerar för nästa renoveringsdag säger modern lite försiktigt att det kanske är bäst att Kållbyfolket åker ensamma till gården nästa gång (märk, jag bor i Jakobstad). Jag hör mellan raderna att hon längtar efter lite lugn och ro i Gård Ingeborg. Och så behöver jag inte elda upp mig så fruktansvärt. Det läser jag också mellan raderna. Jag ska ta en paus helt enkelt. Bra så...

Fast nu har det gått jättemånga dagar utan renovering och jag har abstinensbesvär. Det kliar också.



Men morsan, hon gillar finlir hon...

ETT HALLELUJAMOMENT

Och här kommer en hälsning till moder E. Ingeborg som säkerligen redan sjunkit ner i fredagssoffan!

Ännu ett framsteg. Så här ser det ut nu i ändkammaren i Gård Ingeborg. Golvet är helt framtaget och lister är på plats. Och så är skräpet puts väck (nåja, flyttat till ett annat rum). Jag känner ett litet hallelujamoment!

Foto: Johanna Forsman 2009