FUNDERINGAR

Ute i världen är det oroligt , människor svälter och dör i krig. Vi kan inte ens ta in allt det jobbiga ute i världen. Men det har varit krig och svält här också. Vi har också slagits för lika rätt för alla och vi har kommit en bra bit på väg. Nu får vi önska att folk i oroshärdarna ska orka nå sina mål och få demokrati under överskådlig framtid.
I detta sammanhang känns det väldigt priviligierat att planera och fundera på hur inredningen ska se ut
i Gård Ingeborg.
Hur som helst så känner jag nu för första gången och det är inte mycket jag själv kan stå till tjänst med när det gäller renovering. Det som nu återstår bör nog riktiga hantverkare göra.
Men , vid närmare eftertanke  kan jag ju städa stallet, vedlidret och ladugården, där har jag sysselsättning hela sommaren. Hoppas armen håller, den vill inte alltid samarbeta.
Tar ödmjukt emot våren och hoppas på mycket sol.

FÖRKYLNINGSTIDER

Samtalsämnet för dagen är denna eländiga långvariga förkylningen som pågår, Jag har också råkat ut för den. Den börjar som en vanlig förkylning som sen övergår till någonting annat, för min del blev det problem med bihålorna och efter en antibioticakur och tre veckor senare får jag virusblåsor i munnen. Min energikurva är verkligen inte på topp nu. Men i går kväll gnistrade det till ordentlig när äldsta dottern och jag träffades och började smida planer för sommaren i Gård Ingeborg.Vi är bra på att peppa upp varandra och iderna flödade.
I skolan lär jag mig nu att stoppa möbler, det är ett gammalt hantverk som hängt med enda sen 1700-talet, kanske ännu längre.
Vi har ett viktigt projekt framför oss  och det är att få stegarna på taket och hinna upp till skorsten före kajorna. Kajorna lär börja bygga sina bon redan i mars. Vi är nämligen osäkra på om vi har galler för skorstenöppningen i den ena skorstenen. Takläggarna är vidtalade och kan förhoppningsvis ordna detta.

I vinter har vi tillbringat mycket tid på loppisarna i Jakobstad. Vi har både köpt och sålt prylar, mest sålt  faktiskt. Det är roligt och intressant. Har också besökt Hagelstams auktionsbyrå i Helsingfors, och där fick jag lära mig hur auktionerna går till. Bland dyrgriparna säljs också saker till överkomliga priser.




Den fina kaffekoppen är Arabias Singapor, med bilden av den vill jag passa på och berätta att det finns en trevlig ARABIA BUTIK mitt i Forsby, för er som samlar på porslin.

Ha det gott!

TIDEN GÅR

Nu ligger släktgården fint inbäddad i snömassorna, men en liten gång är uppskottad till huset och vår hjälpsamma granne har kört en runda med traktorn på tomten, det gläder oss verkligen.
Det är ett bra tag till maj månad, men redan nu börjar tankarna allt oftare kretsa runt allt roligt som vi ska få uppleva på gården i sommar. Just nu har vi inga stora planer med renoveringen,
men det dyker säkert upp en massa ideer under våren.
Nu är det möbelrestaurering som gäller för mig, ska så småningom börja måla utemöbler, vi har en del gamla trädgårdsmöbler som behöver fräschas upp. Men just nu håller jag bl.a på med att restaurera en barnvagn från 1800-talet. Mitt intresse har blivit mitt "arbete", härligt.

ENDAST TOMTEN ÄR VAKEN

Det är inte klokt vad tiden går! Dagarna under år 2011 gick åt som smör i solen och nu är det bara att invänta tomtens knackningar på dörren (om man varit snäll) och se fram emot nyårsraketerna. Vi vill tacka alla som gjort och gör vår släktgård Ingeborg till den fina upplevelse den är. Utan grannar, vänner och bekanta skulle livet vara så mycket tråkigare! I år får Gård Ingeborg vila sig över jul och troligtvis fram till vårkanten. Men vi vet att hustomten håller koll på läget, så vi är inte oroliga. Vi har sett små spår och saker och ting har en förmåga att försvinna för att sedan dyka upp på de mest konstiga ställen. Så vi är säkra på vår sak. Det måste vara tomten.

God Jul på er!
Hälsningar Mor Ingeborg med nissar

TOMTEN
Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta...

UTI VÅR HAGE DÄR VÄXA... OGRÄS

I vår trädgård, där händer det inte mycket. Vi har klippt gräset några gånger lite enkelt så vi kommer fram till dasset och till vedboden. Och vi har lagt fram ett par "byttor" med blommor i som nästan hunnit torka bort i hettan när ingen har varit där och vattnat dem. Så nästa sommar får vi tänka till och planera lite bättre. Tomten är väldigt vacker i juni när syrenerna blommar, men sen händer ingenting. Tror att vi satsar på vildvin på framsidan av huset, för där har vi inte mycket sol.
Vi borde för länge sen ha planterat äppelträd, men det har bara inte blivit av. Plommonträd skulle jag också gärna testa. Och inte att förglömma vi har ju en hel del roliga prylar som kan ställas ut i trädgården som kuriosa. Nu känns det som om planerna för nästa sommar redan är i full gång.

Men först kommer hösten och nu kommer också vår vän snickaren och hjälper till med fönsterpassning, det blir veckans utmaning. Nu är det bara att hoppas att bågarna passar så vi inte behöver hyvla bort färgen.

TREVLIG MIDSOMMAR!

Vilken röra det blev. Loppisen satte sina spår i Gård Ingeborg. Möbler och prylar låg huller om buller. Men nu är det mesta upprätt. Jag fick ett ryck och har målat möbler, lister och hyllor. Vi har färdigställt två kammare och storstugan, så nu återstår hallen och en liten kammare. Vi ser nu fram emot att fira midsommar på gården. Vädret blir tydligen inte det bästa, men vi får elda i kakelugnarna och satsa på god mat och ett rejält bastubad!

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

Loppisen är över och nu nu återstår efterarbetet, det vill säga att få en överblick över alla prylar som inte blev sålda den här gången. Behöver vi dem, nu eller kanske senare? Det är alltid lika svårt, vi har för mycket hur som helst, så nu blir det att föra en del till Åldringsvännernas lopptorg.

Nu känner jag att det börjar bli riktigt roligt att börja planera för sommarens projekt på gården. Undrar om nån annan i familjen känner samma entusiasm? Knappast, de reser och far, flyttar, börjar nya arbeten och har examensarbeten. Jag får nog snällt pyssla på själv ett tag tills någon anmäler sig frivilligt. Igår stod jag och tittade ut över förödelsen, var börjar man när allt har blivit framlagt och omflyttat till loppisen?

Naturligtvis! Verktygen! Så nu har jag samlat alla verktyg, skruvar, spikar och tillbehör i hallen, så alla lätt ska hitta. Jag hoppas att jag har sänkt tröskeln för familjemedlemmarna att ta tag i "sina projekt". Ibland undrar jag hur jag är funtad som faktiskt tycker att det är roligt att sortera skruvar, spikar och dylikt. Vilken tillfredställelse när alla verktyg är på plats och skruvarna ligger i rätt låda.

"Billi rolit" tycker många, men jag är ju glad pensionär.

NU FÅR VI SPOTTA I NÄVARNA

Denhär årstiden känns det alltid lite trögt. Svårt att komma igång med Projekt Ingeborg, helt enkelt. Jag borde börja måla köksön, men det blir inte av. Idag körde jag i alla fall iväg för att se hur mycket snö som finns kvar på tomten och för att inhämta lite inspiration.

Synen som som möter mig i storstugan är inte munter. En fönsterbåge har ramlat i golvet och två av tre rutor har spräckts. Jag som har arbetat med att sätta in nya glas i bågarna och målat dem. Vi hade slarvat med att stabilisera rutorna, som ännu inte har gångjärn eller haspar. Efter den första besvikelsen var det bara att sopa upp glasskärvorna och slänga in fönsterbågen i bilen. Nu blir det att börja om som "tå Hanna harva". Det som känns positivt i detta läge är att vi har samlat ihop bra och intressanta saker till loppisen i maj.

Till helgen lovas sol och varmare väder, nu får vi spotta i nävarna...

I VÄNTAN PÅ SOMMAREN

Nu är våren inte långt borta, vi har skottat oss fram till dörren på Gård Ingeborg, vi har också lyckats skotta små stigar till dasset och vedlidret. Vilka mängder snö det blev i år. Vi började säsongen med att grilla korv och pinnbröd på elden i öppna spisen. Vi kunde konstatera att nu kan vi börja pyssla lite smått för hastigt får vi upp värmen i stugan.

Köksön har länge varit "på tapeten"och igår fick vi tid och inspiration att börja på, äldsta dottern, dottern från Åbo och Mor E. Äldsta dottern höll i både såg och hammare, vi andra var medhjälpare och påhejare. Vi blev nöjda med resultatet och nu återstår att passa in hyllor, bänkskiva och sen är det bara att måla med linoljefärg. Jag har blivit väldigt förtjust i att måla med linoljefärg, den täcker bra, ger fin yta och framförallt så är den nästan luktfri. Efter den upptäckten är det roligare att börja ta itu med de gamla möbler som behöver färg.

INSPIRATION

Känner att inspirationen sakta kommer smygande, åtminstone tillfälligt, så länge vi har plusgrader ute. Det är säkert också tillfälligt, men ändå.


Har tvättat ur penslarna med tallsåpa och hällt linolja i kittburkarna . Planerar hur vi ska renovera rummet på vinden som ska bli "mitt". I bästa fall räcker det med att slänga ut gammal korkmatta och plocka ner den fula skivan i taket. Ska tapetsera med en romantisk tapet, möblera precis som jag vill och dessutom ha spetsgardiner i fönstret. Dethär är mitt revir, här får jag bestämma själv. Vilket lyft det blev när jag kom påatt jag kan ha en egen vrå på vinden. De andra får styra å ställa på nedre våningen. Vi har olika ide´r när det gäller inredning. Du har för mycket "lullull" säger barnen oförskämt.


Ska vi ha loppis i sommar frågar sonen? Absolut, varför inte. Vår förra loppis var en positiv upplevelse, så nu planerar vi att ha en ny loppis i slutet av maj.


Jag går igenom alla tygbitar som vi har köpt, hittat och fått. Tror att jag ska sy kuddöverdrag eller kanske något annat, vi får se. Undrar om vi har blommigt tyg, eller kanske något i spets...

FUNDERINGAR

Det är roligt och sporrande att gå tillbaka till gamla inlägg. Konstaterar varje gång att vi har kommit en god bit på väg med vårt projekt. På vår blogg (balken på vänster sida) har vi bland annat skrivit att vi har bristfälliga kunskaper i renovering, och en nästan obefintlig renoveringskassa. Och det är faktiskt sant, men vi har under projektets gång märkt att det inte gör så mycket. Det brukar lösa sig i alla fall, bara man tänker positivt, jobbar på och har goda kontakter :) Vi har fått, hittat, eller fyndat det mesta som behövts till renoveringen. Med omgivningens goda råd kommer man långt även om man har bristfälliga kunskaper i renovering.

På vår egen vind finns en massa prylar som går att använda till helt andra ändamål än de är tänkta för.

Vi saknar bilder från Gård Ingeborg, men hav tålamod gott folk, de är på kommande.

Härom dagen ringde Gson, han som kan allt om el och vatten.

- När ska vi stänga av vattnet? säger han i luren.

Härligt med folk som tar ansvar. Men vi förstår honom. I fjol velade vi nämligen fram och tillbaka ända tills

det var för sent. Rören frös, vatten läckte ut i källaren och vi fick börja om från början. Gson fick komma till undsättning. Mer om det kan man läsa på inlägg om Gård Ingeborg.

Fönstren är nu färdiga, faktiskt. Nu återstår det värsta, att skrapa bort färg och kitt som jag kladdat på fel ställe och att tvätta fönstren. Nu känner jag att tålamodet tryter. Tror bestämt att det är dags för någon annan att ta vid. Få se om någon anmäler sig frivilligt?

Mor E. Ingeborg

GÅRD INGEBORG

Ibland blir verkligheten bättre än fantasin. Vi drömde om ett ställe där vi kan samla familj och vänner. Vi skaffade ett renoveringsobjekt och konstaterade att här kommer att krävas arbete, arbete och åter arbete. Vi har arbetat, ibland har det varit motigt, men för det mesta har vi jobbat på, glada i hågen. Med spänning såg jag, mor Ingeborg, fram emot sommaren. Skulle alla acceptera att tvättrummet i huset är halvfärdigt, att bastugolvet är ruttet att vi ännu inte kan elda i bastun. Jag behövde inte oroa mig. Barnbarnen älskar att bada i stora plastsåar på gården. Döttrarna bär ut vatten och tvättar håret på trappan. "Duschar" gör vi i bastun med en skopa ljummet vatten ur plasthink. Alla tycker att det är primitivt och mysigt. Vi trivs.

Ännu återstår en del arbete inomhus, farstun ska renoveras, möbler ska målas, men vi tror att det mesta blir färdigt till hösten. Utsidan av huset tar vi itu med nästa vår. Tur att vi har mycket kvar att göra, för det är ju ändå vägen som är målet. Undrar om vi har någon fotograf i bekantskapskretsen som kan ta lite bilder, eller måste jag ringa studio Du&Vi.

Mor E. Ingeborg

MIDSOMMARFRÖJD!

Vädret ser inte ut att bli alltför ruggigt. Härligt! Men kommer det några regndroppar är vi utrustade. Nu återstår det bara att fixa sju blomster, god mat, lekar och trevlig samvaro. Hoppas ni gör detsamma...

Ha en finfin midsommar alla!

VEM ÄR FÖRÄLDER?

Plötsligt händer det. Ni vet sådana gånger när man känner livet i sig och bara är tvungen att göra något udda man aldrig annars brukar göra. Det hände Mannen häromdagen. Familjen fick bevittna när han slog sig för bröstet likt en gorilla och sedan kastade sig ner på alla fyra och började göra armhävningar i vardagsrummet. Mycket ovanligt.

Sjuåringen och jag ger varandra ett ögonkast där vi sitter i soffan.
- Jaha, säger jag.
- Vad säger man? Han är nog inte riktigt klok din pappa.
- Jag tror han har 40- års trots, konstaterar dottern sakligt.
Jag kan inte annat än hålla med henne. Smart unge, tänker jag med värme i hjärtat.


Lite senare hörs fyraåringen muttra från badrummet. Han har problem att lokalisera tandborsten i röran vid lavoaren.
- Mamma stökar till. Jättemånga grejer. Man får ju inte ens plats med tvålen, suckar han.
Jag måste hålla med även honom. Ordningssam unge, tänker jag stolt.


Ibland undrar man vem som är förståndigare, men jag tror faktiskt att ungarna vinner över oss. Det är när dottern sitter och räknar matte under helgen bara för att det är roligt och sonen nitiskt kollar att allt finns med i väskan han ska ha till och från dagis som man lättad tänker att generna kan utvecklas till det bättre från generation till generation.

Du är den spegel som barnet "läser sig själv i". Barnet kommer att fortsätta reflektera utifrån den bilden i sina tankar och funderingar om sig själv när det testar sitt värde. Detta är ord som någon vis person sagt. Jag tror att orden gäller även fast rollerna är ombytta.

SNÖ

Jag har ofta klagat på snöfattiga vintrar, men i år är jag tyst. Vilka drivor! Småttingarna stormtrivs i högarna och visst är det kul när skidorna åker fram, men det finns förstås ett minus. På vissa ställen måste snön bort.

Som tur är finns en outtalad överenskommelse i Mannens och mitt äktenskapliga förbund, vilket betyder att kommer det snö är det han som ser till att den fogar sig åt sidan så att jag kan köra in min lilla Nissan Primera under biltaket. Ja, jag är bortskämd på den fronten... jag vet. Men jag har faktiskt annat på mitt bord. Jag sätter frön på fågelbrädet. Bland annat.

Med andra ord har jag varit mycket tacksam över vår arbetsfördelning denna vinter. Det ska inte förnekas. Som han kämpat. Jag har tittat ut på snökriget och Mannen med snöverktygen i högsta hugg, rödbrusig och svettig. När han klampat in i farstun efter fullföljt arbete har jag sett på honom med medlidande i blicken och sagt nåt i stil med "ja, oj vad det snöar, var det tungt?" eller "värst vilket oväder det är, ska det inte sluta snart". Och det är klart att jag skulle ha hjälpt till om han frågat efter hjälp, men det är ju som sagt det här med den äktenskapliga sysslofördelningen. För en karl är en karl, och helst en stark sådan. Och det är ju viktigt. Det får man inte ta ifrån dem. Vi får hellre hoppas på att det slutar snöa...

Växthuset i snöskrud. Hoppas glasen håller för all snömängd.

ALLVAR

Det är när jag ser otäcka bilder från katastrofhärjade områden, nu senast Haiti, som jag känner strider i mitt inre. Jag blir plötsligt trött på mig själv och alla petitessartade intressen och uppförstorade problem jag anser mig ha. Jag suckar när jag läser tidningarna om vårt lyckosamma samhälle och konstaterar att många av oss, inklusive jag, är hopplöst bortskämda. Varför bryr vi oss egentligen om att sukta efter PH-lampan, verk av Alvar Aalto eller Arne Jacobsens stolar när det finns så mycket viktigare saker i livet? Tänker jag ibland.   

Andra gånger vinner tanken om att människans natur besitter en förmåga att vilja må bra? Vi trivs med att omge oss med vackra saker, pynta för andra, känna att livet är fullt. Det är väl en god tanke bara den fullföljs med måtta. Men varför blir jag då så kluven av allt snack om prylar, statusföremål och annan lyx bara förunnad en liten del av världens befolkning? När det blåser kring knutarna är det sist och slutligen familjen och hälsan som är huvudsaken. Men vi har en tendens att glömma det ibland. Det är bra att ställa sig själv mot väggen, ifrågasätta sitt eget tankesätt och ta reda på om det finns orsak att omvärdera.

Men kanske är det ändå så att jag borde sluta ha dåligt samvete över att jag antingen av en lycklig slump eller ett planerat öde damp ner just i ett land som ger mig allt jag behöver och ännu mer. Kanske borde jag förlika mig med tanken att världen är orättvis och istället sätta min energi på att dra mitt strå till stacken och se vad jag kan göra för att förbättra världen. För jag kan göra skillnad. Och det å andra sidan är en trevlig tanke!      

DET SKA VARA SVINKALLT

Som bäst sitter jag med den mysiga boken, "Inred och dekorera ljust & lantligt", skriven av författaren Anna Örnberg (prisvärd från Adlibris). Den är fylld med skön lantlivsstämning och allehanda tips, kanske inte så nytänkande, men shabby chic går ju som sagt mera ut på att ta tillvara traditionella värden. Hursomhelst är det roligt när man bläddrar i boken, tycker det är fint och upptäcker att "hallå, vi har ju alla de där grejerna i Gård Ingeborg". Nu är det bara att måla, fixa och göra något vackert av dem.

Det är bra med paus. Ni vet när man hämtar andan, pustar ut och tänker på annat en stund. Efter en tid hittar man kreativiteten igen och idéerna och tankarna tar fart. Jag vet inte hur det är med er, men jag känner faktiskt att våren är på väg. Tittar man ut genom fönstret förstår man att så inte är fallet. Men våren är definitivt i antågande i min hjärna.

Som bäst renoverar jag Gård Ingeborgs kommande relax-avdelning (en liten inklämd skrubb i storstugan) i huvudet. Jag ser den prunkande rabatten vi anlade i höstas (i verkligheten några stackars små, bruna blomsterbörjan som jag tvivlar någonsin kommer att ta sig). I min fantasi är ett till rum i gården helt nyrenoverat, storstugan tapetserad, trappan fixad och fönster både målade och kittade.

Gård Ingeborg är för mig ett andrum som jag inte förstår att jag klarat mig utan tidigare. Nästa helg tas arbetshandskarna på för nu får det räcka med paus. Det blir som vanligt då, att stå med kofoten i ett svinkallt hus utan el och vatten, ruggigt och jävligt. Men jag tror nästan att det är så jag föredrar att ha det. Det är då jag känner att jag riktigt lever.

VASSA BLAD

En och annan piruett har tagits i helgen. Det var dock inte frågan om några stilpoängsmanövrar, men vilken avkoppling det är att snurra runt på isen. Skridskorna har åkt på och av flera gånger och en och annan tå är öm, men det var det värt. Vilket behagligt vinterväder vi bjudits på. Bara att njuta! Den här tiden på året har sin charm.

MOR LILLA MOR

Världens bästa mor E. Ingeborg fyller... ja inte något direkt ungdomligt utan mer åt det mognare hållet, men jämnt så det förslår. Eftersom hon inte vill göra så stort nummer av det hela befinner hon sig nu bland kobbar och skär, men familjen passar på att hälsa och säga:

HIPP HIPP HURRA!

Foto: Johanna Forsman 2010

DRA UT PÅ JULEN

Foto: Johanna Forsman 2009

Hoppas ni haft en hejdundrande mysig och härlig julafton! Här har vi firat med nära och kära. Tomten måste ha missat en hel del under året, eller glömt att skriva upp barnabus, gräl och irriterat vuxenprat för julklappssäcken var fylld till bredden. Så snälla har vi inte varit!

Nu är vi mätta, belåtna och småslöa... Men det bästa av allt är att det finns flera roliga fester och sammankomster inprickade under julledigheten. Så än är det inte över...

MÅ SÅ GOTT och HA DET TRIVSAMT!

Kramar Johanna