DET SKA VARA SVINKALLT

Som bäst sitter jag med den mysiga boken, "Inred och dekorera ljust & lantligt", skriven av författaren Anna Örnberg (prisvärd från Adlibris). Den är fylld med skön lantlivsstämning och allehanda tips, kanske inte så nytänkande, men shabby chic går ju som sagt mera ut på att ta tillvara traditionella värden. Hursomhelst är det roligt när man bläddrar i boken, tycker det är fint och upptäcker att "hallå, vi har ju alla de där grejerna i Gård Ingeborg". Nu är det bara att måla, fixa och göra något vackert av dem.

Det är bra med paus. Ni vet när man hämtar andan, pustar ut och tänker på annat en stund. Efter en tid hittar man kreativiteten igen och idéerna och tankarna tar fart. Jag vet inte hur det är med er, men jag känner faktiskt att våren är på väg. Tittar man ut genom fönstret förstår man att så inte är fallet. Men våren är definitivt i antågande i min hjärna.

Som bäst renoverar jag Gård Ingeborgs kommande relax-avdelning (en liten inklämd skrubb i storstugan) i huvudet. Jag ser den prunkande rabatten vi anlade i höstas (i verkligheten några stackars små, bruna blomsterbörjan som jag tvivlar någonsin kommer att ta sig). I min fantasi är ett till rum i gården helt nyrenoverat, storstugan tapetserad, trappan fixad och fönster både målade och kittade.

Gård Ingeborg är för mig ett andrum som jag inte förstår att jag klarat mig utan tidigare. Nästa helg tas arbetshandskarna på för nu får det räcka med paus. Det blir som vanligt då, att stå med kofoten i ett svinkallt hus utan el och vatten, ruggigt och jävligt. Men jag tror nästan att det är så jag föredrar att ha det. Det är då jag känner att jag riktigt lever.