VEM ÄR FÖRÄLDER?

Plötsligt händer det. Ni vet sådana gånger när man känner livet i sig och bara är tvungen att göra något udda man aldrig annars brukar göra. Det hände Mannen häromdagen. Familjen fick bevittna när han slog sig för bröstet likt en gorilla och sedan kastade sig ner på alla fyra och började göra armhävningar i vardagsrummet. Mycket ovanligt.

Sjuåringen och jag ger varandra ett ögonkast där vi sitter i soffan.
- Jaha, säger jag.
- Vad säger man? Han är nog inte riktigt klok din pappa.
- Jag tror han har 40- års trots, konstaterar dottern sakligt.
Jag kan inte annat än hålla med henne. Smart unge, tänker jag med värme i hjärtat.


Lite senare hörs fyraåringen muttra från badrummet. Han har problem att lokalisera tandborsten i röran vid lavoaren.
- Mamma stökar till. Jättemånga grejer. Man får ju inte ens plats med tvålen, suckar han.
Jag måste hålla med även honom. Ordningssam unge, tänker jag stolt.


Ibland undrar man vem som är förståndigare, men jag tror faktiskt att ungarna vinner över oss. Det är när dottern sitter och räknar matte under helgen bara för att det är roligt och sonen nitiskt kollar att allt finns med i väskan han ska ha till och från dagis som man lättad tänker att generna kan utvecklas till det bättre från generation till generation.

Du är den spegel som barnet "läser sig själv i". Barnet kommer att fortsätta reflektera utifrån den bilden i sina tankar och funderingar om sig själv när det testar sitt värde. Detta är ord som någon vis person sagt. Jag tror att orden gäller även fast rollerna är ombytta.