SPÅN I HJÄRNAN

- Purmo, svarar moder E. Ingeborg i andra änden luren.
Jag vet förstås var hon befinner sig. Jag hör att hon har det både mysigt och bra där hon går omkring och organiserar med finliret i Gård Ingeborg. Vi har kommit till det stadie i renoveringen när flera rum är nästan färdiga. Det här nästan-färdiga-tillståndet får det att börja klia. Jag kan inte förklara känslan. Jag blir frustrerad helt enkelt.

Finlir (svordom). Fnys.

Tillkalla mig när det är dags för riv och röj, släggor som ska svängas, väggar som ska sparkas ner med ett brak. När det krävs stora doningar helt enkelt. Men fråga inte efter mig när lister ska pillas, spikhuvuden ska duttas, tusen pyttesmå detaljer varsamt ska på plats, nej, då pyser jag gärna. Den forna entusiasmen byts ut till vrål från urminnes tider.
- Harkel, men nu ska vi ta det lilla lugna, påminner modern mig när jag testar svordomar.
Vissa känns faktiskt bättre än andra. Speciellt när lister står på programmet. Inte en enda vinkel är rak och listerna blir bara kortare och kortare. Spånet yr när jag sågar, sågar, sågar olika vinkelvarianter. Var är logiken? Åtminstone inte i mitt huvud. Resultatet blir så där. Jag är gråtfärdig, vill fuska och försöker intala modern om att enkelt är snyggt. Kanske vi lämnar bort några lister... Men moder E. Ingeborg är en envis sort.
- Men snart är det ju färdigt. Bara lite till. Kämpa på. Det blir nog bra bara vi målar, försöker hon.
Jag svär mig igenom dagen. Och efter tappert försök är listerna på plats - nästan alla. Aaaaaaah! Jag hatar NÄSTAN.
När vi planerar för nästa renoveringsdag säger modern lite försiktigt att det kanske är bäst att Kållbyfolket åker ensamma till gården nästa gång (märk, jag bor i Jakobstad). Jag hör mellan raderna att hon längtar efter lite lugn och ro i Gård Ingeborg. Och så behöver jag inte elda upp mig så fruktansvärt. Det läser jag också mellan raderna. Jag ska ta en paus helt enkelt. Bra så...

Fast nu har det gått jättemånga dagar utan renovering och jag har abstinensbesvär. Det kliar också.



Men morsan, hon gillar finlir hon...