Mor E. Ingeborg kvider till där hon står någonstans i den höga, branta, smala vindstrappan i Gård Ingeborg. Jag håller krampaktigt tag i ett stort schabrak till skåp. I andra änden, lite längre ner i trappan, hänger mor E. Ingeborg - i skåpet. Jag känner att det här projektet kan gå hur som helst. Vi får vara glada om åtminstone en av oss kommer helskinnade ur det. Mor E. Ingeborg ligger för tillfället risigast till och en klämd mor är ju inte så kul att ha till jul. Mor E. Ingeborg återfår dock balansen efter en stund, men någon förbättring i hjälp kan jag inte säga att jag erfar från den andra änden av skåpet. Jag beordrar henne att helt och hållet flytta på sig, bort från trappan. Då behöver jag inte fundera på huruvida hon befinner sig i, på eller under möbeln. Men skåpet ska ner, så är det bara. Nu tänker kanske några av er "dumma fruntimmer, varför väntar ni inte på en stark karl". Sant, men nu kommer vi från ett envist släkte och ibland ser männen till att hålla sig borta, både undermedvetet och med flit. Och eftersom jag säger till mina barn att män och kvinnor kan göra exakt samma saker så slutar det med att jag ensam, främst med en arm, halar ner skåpet i trappan som mera verkar som svarta pisten (resultat: sträckt nacke och urlakad arm). Men det var det värt. Mor E. Ingeborg är inte mera ihopklämd än vanligt, skåpet passar perfekt på en byrå = blivande vitrinskåp i köket. Och det bästa av allt, vi har återanvänt Gård Ingeborgs gamla möbler. Så nu finns ett målningsprojekt till på listan "Ska göra".
Foto: Johanna Forsman 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar