BÖTER I BÄNKEN

Det är söndag - en stor dag. Vi sitter andäktigt bänkade i kyrkan. Snart ska sjuåringen uppträda med barnkören och det största fanset, treårige lillebror, inser allvaret. Han uppför sig ypperligt, sitter fint och viskar tyst. Innan kyrkobesöket har vi förklarat att i kyrkan ska man prata lite tyst så där och inte göra så mycket väsen av sig, speciellt när prästen börjar prata. Något förvånade konstaterar vi att diskussionen verkar ha gått hem. Fastän treåringen tycker att kyrkan är häftig med alla sina målningar och stora ljusstakar förmedlar han det sakligt och lågmält. Och vi är stolta. Väluppfostrad treåring vi har. Gudstjänsten har ännu inte börjat. Vi sitter tysta och tittar mot altaret. Treåringen suckar, sedan skruvar han på sig. Jag märker att han börjar bli en aning rastlös. Nu har även svärmor dykt upp i bänkraden bakom, något som treåringen glatt lägger märke till.
- Min mamma har fått böter av polisen. Mycket pengar, säger han plötsligt och vänder sig mot sin farmor.
- Jaha, säger svärmor med spelad förvåning. Hon vet mycket väl om bältesincidenten som gav böter för några veckor sedan. Treåringen har glömt bort att viska. Dessutom fortsätter han.
- Mamma har fått flera böter. I biblioteket. Sex euro, mässar han vidare.
Nu tycker jag att det börjar bli lite för personligt i bänkraden. Folk runtomkring tittar leende på oss. Som tur är börjar gudstjänsten. Min lilla kyrkobesökare överröstas av psalmsång.
Återstoden av gudstjänsten går rätt bra. Inga flera avslöjanden hörs. Men lite tråkigt tycker minstingen att det är. Det räcker ju så länge när prästen ska säga så många ord åt gången. När kollekthåven börjar guppa över församlingen undrar treåringen om pengarna som läggs i ska ges till ännu fattigare barn än han.
Nu börjar storasyster sjunga. Små, små änglaröster fyller kyrkan. Vilken fin gudstjänst det blev - trots allt.