DILLE PÅ RÖTT - och en och annan burk

Senasta loppisfyndet. Skrikig och vacker på ett fult sätt ;)



Trogna tjänare. Några av alla plåtburkar som fyndats genom åren.

Foto: Johanna Forsman 2009

Jag älskar rött, men i lagom doser. En kul plåtburk, en sprallig bricka... Det är de små detaljerna som gör det. När jag tänker efter har jag rätt många plåtburkar, ja, och brickor också för den delen. De lyckas alltid på någon vänster fastna i handen. Egentligen är de inte till någon nytta alls annat än att de är fina att titta på. De flesta har aldrig fått något innehåll efter att de flyttat till oss, mestadels från loppis. Någon kakburk har vi inte fått till eftersom vi har en tendens att äta upp sötsakerna innan de hamnar i burken. Om något av en eller annan orsak stoppas i plåtlådorna (oftast när gäster är i antågande och det är stress) glöms det alltid bort. Nej, fungerande plåtburkar är för de strukturerade, i vårt hushåll får de endast utgöra ögonfägring.