ÄLSKADE HATADE HUS

Foto: Johanna Forsman 2009

Nja, det här med dass är något tudelat. Gammaldags charm eller otäckt snusk? Valet är fritt. Hos oss är sidan tagen. Småttingarna vägrar sätta sig på hålen. När jag frågar dem varför kommer långa meningar. I mörkret i det djupaste djupa av dasset finns farliga spindlar, giftiga skalbaggar, läskiga maskar, en och annan bitsk råtta eller kanske rent ut sagt något trollskt och häxaktigt. Ja, man vet aldrig riktigt säkert vad som plötsligt får för sig att dyka upp ur hålen är resonemanget. Själv tycker jag det räcker med den rena varan som syns när man kikar ner i hålen (vi har kompisdass med två hål bredvid varandra). Med andra ord - vi är äkta stadsbor av den klenare sorten. Men vi är på rehabilitering. Efter en sommar i Gård Ingeborg är vi säkert botade från vår dasskräck och mycket annat som vi tycker är läbbigt. Kanske sexåringen då slutat skrika när hon ser en mosad mygga och treåringen kan gå förbi en myra utan att smyga.

Moder E Ingeborg har dock gjort sitt yttersta för att dassbesöket ska bli så angenämt som möjligt. Tallsåpsdoft och en tjock blå trasmatta möter den som äntrar utetoaletten. Och naturligtvis har vi en lampett och lite annat lull lull som förgyller vår tillvaro. Vi tackar Moder E för ett väl utfört arbete förutom den lilla detaljen att hon vid dasstömmandet ryckte loss ruttna brädor från baksidan av det lilla huset, vilket i sin tur resulterade i att vi blev tvungna att jaga förrymda och naturligtvis använda toapapper runt gårdsplanen. Men den lilla incidenten är redan glömd, begravd bland alla andra små roliga historier som händer i vår familj för jämnan.

Snart ska även denna del av Ingeborgs domäner målas vit. Men det tror jag inte ändrar ungarnas ståndpunkt. De kommer nog att fortsätta rynka näsan när dasset kommer på tal.