ETT GRYMT ÖDE UNDER VÅR FULA SOFFA

- Iiiik!
Ibland befinner vi oss i situationer som tar fram den sanna naturen i vårt lynne. Detta är just ett sådant tillfälle.
Jag har nyss flyttat på en gammal soffa i ett av rummen i Gård Ingeborg. Rysningar får nackhåren att resa sig och jag flaxar bort till syster som ger mig en konfunderad blick.
- En dööööö fååååågel! Du får ta bort den. DU. Det är din tur, säger jag och påminner om att hon har en tjänst innestående sedan jag blev tvungen att ge gröna kulor med tillhörande kufiska kort (som modern inhandlat och tyckte var oerhört snyggt) till takgrabbarna efter väl utfört arbete.
Syster ser lika skärrad ut. Jag trycker en låda i hennes famn.
- Vad väntar du på?
Efter ytterligare tio minuter av mental träning, hoppande och småskrikande lyckas syster, utan att se på objektet, få in det i lådan. Vi hoppar vidare - två vuxna kvinnor - ut på gården, hittar en konstig spade och gräver ett hål i närheten av dasset. Solen håller på att gå ner. Naturen har ett alldeles speciellt skimmer. Vi grips av stämningen och lyckas få till en helt schysst begravning med tyst minut och en ostrukturerad och mycket förkortad "Måne och sol" i stämmor. Vi vet att vi ser patetiska ut och känner oss även så. Men vi får frid i sinnet och kan föreställa oss fågelns lilla själ flyga ut över de öppna fälten.



Här i omgivningen vilar en liten fågel.