ARBEIT I LAG

Det krävs planering när större projekt ska utföras. Vi är väldigt tacksamma för bastun som vi fått av släktingar, men det krävdes en hel del arbete innan vi kunde bada. Nu är bastun färdig och vi har varit många inblandade. Äldsta svärsonen började med att lägga ny takfilt och byta ut brädor i takkonstruktionen. Sen kom mellandottern hem från Åbo, hon rev ut det murkna golvet. Efter att vi sett på hålet i golvet ett tag tog äldsta dottern vid och spikade ett nytt golv. Resten lämnade vi till yngste sonen, han har snickrat ihop en ny bastubänk, isolerat med skivor runt ugnen och fixat skorstenen. Vi är så stolta och glada över att vi lär oss mer och mer under arbetets gång. Ett tag "körde vi fast" med monteringen av skorstenen, men som tur är har vi livlinor att ta till. Grannen kan det mesta så det är bara att fråga råd. Det tackar vi för!

Själv har jag inte varit till så stor praktisk hjälp, men jag springer runt som en höna och tar i lite här och där och ser till att alla hålls vid gott mod när det kärvar till sig. Jag är bäst på att planera, organisera och irritera. Men jag har min uppgift. Nu är det bara att skaffa nya stenar till ugnen och köpa champagne att hälla i bastuskopan.

Mor E. Ingeborg

GÅRD INGEBORG

Ibland blir verkligheten bättre än fantasin. Vi drömde om ett ställe där vi kan samla familj och vänner. Vi skaffade ett renoveringsobjekt och konstaterade att här kommer att krävas arbete, arbete och åter arbete. Vi har arbetat, ibland har det varit motigt, men för det mesta har vi jobbat på, glada i hågen. Med spänning såg jag, mor Ingeborg, fram emot sommaren. Skulle alla acceptera att tvättrummet i huset är halvfärdigt, att bastugolvet är ruttet att vi ännu inte kan elda i bastun. Jag behövde inte oroa mig. Barnbarnen älskar att bada i stora plastsåar på gården. Döttrarna bär ut vatten och tvättar håret på trappan. "Duschar" gör vi i bastun med en skopa ljummet vatten ur plasthink. Alla tycker att det är primitivt och mysigt. Vi trivs.

Ännu återstår en del arbete inomhus, farstun ska renoveras, möbler ska målas, men vi tror att det mesta blir färdigt till hösten. Utsidan av huset tar vi itu med nästa vår. Tur att vi har mycket kvar att göra, för det är ju ändå vägen som är målet. Undrar om vi har någon fotograf i bekantskapskretsen som kan ta lite bilder, eller måste jag ringa studio Du&Vi.

Mor E. Ingeborg

MIDSOMMARFRÖJD!

Vädret ser inte ut att bli alltför ruggigt. Härligt! Men kommer det några regndroppar är vi utrustade. Nu återstår det bara att fixa sju blomster, god mat, lekar och trevlig samvaro. Hoppas ni gör detsamma...

Ha en finfin midsommar alla!

DET RÖR PÅ SIG

Faktiskt. Det rör på sig på Gård Ingeborg.

Trots att ungdomarna har mycket annat för sig och mors arm inte är riktigt som den ska vara har det hänt en hel del på gården. Johanna har fått sitt rum inflyttningsklart, det betyder inte att det är helt färdigt, men nästan. Barnbarnen har inrett sitt hörn i rummet. De är speciellt nöjda med den över hundra år gamla sängen som vi införskaffat från Närpes.

Just nu surrar våra tankar kring inredningen, hur vi ska möblera och vem som ska sova var? Dasset är tömt och nya såar inköpta. Vi har länge sneglat snett på bastubyggnaden. Ugnen ser mer än lovligt sliten ut. Men nu har en nära släkting och "förståsigpåare" undersökt bastubyggnaden. Som tur är verkar vi komma undan med enkla medel. Och vi hoppas sååå att vi ska kunna bada bastu till midsommar. Svärsonen har kommit till undsättning och håller på att byta takfilten på bastun. Nu gäller det bara att hitta nån som monterar pumpen på brunnen, och nån som klipper gräset och nån som... Den där "nån" har många saker på sin lista.

Härligt att vi har sommaren framför oss. Vi ska njuta av Gård Ingeborg, jobba lite, bjuda in släkt och vänner.

Vädret får bli som det blir, vi har testat alla kakelugnar och de sprider en härlig värme i huset. På tal om det, kanske vi också borde hitta nån som hugger ved?

Hälsningar
Mor E. Ingeborg

SKÖNA FORMER

Foto: Johanna Forsman 2010

Den här röda godsaken med runda former skulle ha få ett abrupt, sorgligt slut om inte mor Ingeborg förbarmat sig över den. Någon hade haft hjärta att slänga stolen på Ekorosk, ve och fasa, men mor Ingeborg tog saken i egna händer och släpade hem den. Hennes två döttrar jublade, själv tror jag inte att hon i dag förstår varför stolen togs hem. Det var troligtvis rosorna som rörde något i hennes inre, om vi får gissa, för retro och mor Ingeborg hör liksom inte ihop. Men nu står vår röda rosiga ekostol i släktgården, träet nött och tyget lite trasigt. Precis i Gård Ingeborg-stil.

SPOTTA I NÄVEN!

Det har varit en minst sagt hektisk vår för oss alla renoverare, men det beror inte på Gård Ingeborg. Livet kräver ibland att man sätter sin energi på andra ställen. Men vår gamla släktgård har vi förstås skänkt våra tankar allt som oftast. Tålmodigt står hon där och väntar, som hon har gjort i hundra år. Efter nyår har vi bara varit på besök ett fåtal gånger och kollat att allt är som det ska i den gamla gården. Varje gång blir vi lika förvånade. Det ser faktiskt bättre ut än vi kom ihåg. Kanske inte så dåligt att ha en liten paus så att man kan uppskatta det man åstadkommit bättre. Första maj får bli startskottet för årets fixsäsong. Bara att kavla upp ärmarna och spotta i näven!

LÄNGTAN TILL LANDET

Foto: Johanna Forsman 2010

Bläddrar i gamla bilder från sommaren och hösten. Längtar...

VEM ÄR FÖRÄLDER?

Plötsligt händer det. Ni vet sådana gånger när man känner livet i sig och bara är tvungen att göra något udda man aldrig annars brukar göra. Det hände Mannen häromdagen. Familjen fick bevittna när han slog sig för bröstet likt en gorilla och sedan kastade sig ner på alla fyra och började göra armhävningar i vardagsrummet. Mycket ovanligt.

Sjuåringen och jag ger varandra ett ögonkast där vi sitter i soffan.
- Jaha, säger jag.
- Vad säger man? Han är nog inte riktigt klok din pappa.
- Jag tror han har 40- års trots, konstaterar dottern sakligt.
Jag kan inte annat än hålla med henne. Smart unge, tänker jag med värme i hjärtat.


Lite senare hörs fyraåringen muttra från badrummet. Han har problem att lokalisera tandborsten i röran vid lavoaren.
- Mamma stökar till. Jättemånga grejer. Man får ju inte ens plats med tvålen, suckar han.
Jag måste hålla med även honom. Ordningssam unge, tänker jag stolt.


Ibland undrar man vem som är förståndigare, men jag tror faktiskt att ungarna vinner över oss. Det är när dottern sitter och räknar matte under helgen bara för att det är roligt och sonen nitiskt kollar att allt finns med i väskan han ska ha till och från dagis som man lättad tänker att generna kan utvecklas till det bättre från generation till generation.

Du är den spegel som barnet "läser sig själv i". Barnet kommer att fortsätta reflektera utifrån den bilden i sina tankar och funderingar om sig själv när det testar sitt värde. Detta är ord som någon vis person sagt. Jag tror att orden gäller även fast rollerna är ombytta.

SNÖ

Jag har ofta klagat på snöfattiga vintrar, men i år är jag tyst. Vilka drivor! Småttingarna stormtrivs i högarna och visst är det kul när skidorna åker fram, men det finns förstås ett minus. På vissa ställen måste snön bort.

Som tur är finns en outtalad överenskommelse i Mannens och mitt äktenskapliga förbund, vilket betyder att kommer det snö är det han som ser till att den fogar sig åt sidan så att jag kan köra in min lilla Nissan Primera under biltaket. Ja, jag är bortskämd på den fronten... jag vet. Men jag har faktiskt annat på mitt bord. Jag sätter frön på fågelbrädet. Bland annat.

Med andra ord har jag varit mycket tacksam över vår arbetsfördelning denna vinter. Det ska inte förnekas. Som han kämpat. Jag har tittat ut på snökriget och Mannen med snöverktygen i högsta hugg, rödbrusig och svettig. När han klampat in i farstun efter fullföljt arbete har jag sett på honom med medlidande i blicken och sagt nåt i stil med "ja, oj vad det snöar, var det tungt?" eller "värst vilket oväder det är, ska det inte sluta snart". Och det är klart att jag skulle ha hjälpt till om han frågat efter hjälp, men det är ju som sagt det här med den äktenskapliga sysslofördelningen. För en karl är en karl, och helst en stark sådan. Och det är ju viktigt. Det får man inte ta ifrån dem. Vi får hellre hoppas på att det slutar snöa...

Växthuset i snöskrud. Hoppas glasen håller för all snömängd.

ALLVAR

Det är när jag ser otäcka bilder från katastrofhärjade områden, nu senast Haiti, som jag känner strider i mitt inre. Jag blir plötsligt trött på mig själv och alla petitessartade intressen och uppförstorade problem jag anser mig ha. Jag suckar när jag läser tidningarna om vårt lyckosamma samhälle och konstaterar att många av oss, inklusive jag, är hopplöst bortskämda. Varför bryr vi oss egentligen om att sukta efter PH-lampan, verk av Alvar Aalto eller Arne Jacobsens stolar när det finns så mycket viktigare saker i livet? Tänker jag ibland.   

Andra gånger vinner tanken om att människans natur besitter en förmåga att vilja må bra? Vi trivs med att omge oss med vackra saker, pynta för andra, känna att livet är fullt. Det är väl en god tanke bara den fullföljs med måtta. Men varför blir jag då så kluven av allt snack om prylar, statusföremål och annan lyx bara förunnad en liten del av världens befolkning? När det blåser kring knutarna är det sist och slutligen familjen och hälsan som är huvudsaken. Men vi har en tendens att glömma det ibland. Det är bra att ställa sig själv mot väggen, ifrågasätta sitt eget tankesätt och ta reda på om det finns orsak att omvärdera.

Men kanske är det ändå så att jag borde sluta ha dåligt samvete över att jag antingen av en lycklig slump eller ett planerat öde damp ner just i ett land som ger mig allt jag behöver och ännu mer. Kanske borde jag förlika mig med tanken att världen är orättvis och istället sätta min energi på att dra mitt strå till stacken och se vad jag kan göra för att förbättra världen. För jag kan göra skillnad. Och det å andra sidan är en trevlig tanke!      

NÅLEN HITTAD

Jaha, så var det hänt. Jag hittade virknålen och blev inspirerad, hade glömt hur roligt det är att skapa med tråd. En sirlig halsduk blir nu längre och längre för varje kväll. Eftersom jag inte är någon mönstertyp blir det improvisation och efter bästa förmåga. Men det är ju processen som är viktigast. Bra tankerensning. Testa nångång vetja, ni som aldrig gett virknålen en chans...

DET SKA VARA SVINKALLT

Som bäst sitter jag med den mysiga boken, "Inred och dekorera ljust & lantligt", skriven av författaren Anna Örnberg (prisvärd från Adlibris). Den är fylld med skön lantlivsstämning och allehanda tips, kanske inte så nytänkande, men shabby chic går ju som sagt mera ut på att ta tillvara traditionella värden. Hursomhelst är det roligt när man bläddrar i boken, tycker det är fint och upptäcker att "hallå, vi har ju alla de där grejerna i Gård Ingeborg". Nu är det bara att måla, fixa och göra något vackert av dem.

Det är bra med paus. Ni vet när man hämtar andan, pustar ut och tänker på annat en stund. Efter en tid hittar man kreativiteten igen och idéerna och tankarna tar fart. Jag vet inte hur det är med er, men jag känner faktiskt att våren är på väg. Tittar man ut genom fönstret förstår man att så inte är fallet. Men våren är definitivt i antågande i min hjärna.

Som bäst renoverar jag Gård Ingeborgs kommande relax-avdelning (en liten inklämd skrubb i storstugan) i huvudet. Jag ser den prunkande rabatten vi anlade i höstas (i verkligheten några stackars små, bruna blomsterbörjan som jag tvivlar någonsin kommer att ta sig). I min fantasi är ett till rum i gården helt nyrenoverat, storstugan tapetserad, trappan fixad och fönster både målade och kittade.

Gård Ingeborg är för mig ett andrum som jag inte förstår att jag klarat mig utan tidigare. Nästa helg tas arbetshandskarna på för nu får det räcka med paus. Det blir som vanligt då, att stå med kofoten i ett svinkallt hus utan el och vatten, ruggigt och jävligt. Men jag tror nästan att det är så jag föredrar att ha det. Det är då jag känner att jag riktigt lever.

VASSA BLAD

En och annan piruett har tagits i helgen. Det var dock inte frågan om några stilpoängsmanövrar, men vilken avkoppling det är att snurra runt på isen. Skridskorna har åkt på och av flera gånger och en och annan tå är öm, men det var det värt. Vilket behagligt vinterväder vi bjudits på. Bara att njuta! Den här tiden på året har sin charm.

FÖLJ MED OSS

Om ni har vägarna förbi så kika gärna in på en alldeles pinfärsk blogg, blog.duovi.fi. Där kan ni följa med mitt nya projekt, nämligen ett nystartat fotoföretag som jag driver tillsammans med min kollega Karolina Isaksson. I vår fotostudio på Storgatan 15 i Jakobstad planeras för tillfället en hel del. Det kommer att bli intressanta fotosessioner, personliga porträtt, roliga händelser och annat smått och gott. Vår hemsida http://www.duovi.fi/ kommer också att bli klar inom kort, så då kan ni läsa om oss även där.

...men Ingeborgs blogg lever förstås vidare i all sin enkelhet. Vi kommer att fortsätta uppdatera vad som händer på gården. Så kika in då och då. Tänk, snart har nästan 10 000 unika virtuella besökare hälsat på. Det är en rolig siffra! Och tack för alla fina kommentarer!

I ett års tid har vi renoverat och filosoferat kring bondgårdar, gamla grejer, inredning och andra saker och händelser som gör vardagen lite trevligare. Det är enormt kul att blicka tillbaka och se vad vi åstadkommit. Det är faktiskt en hel del. Och renoveringen fortsätter, arbetet tar nog aldrig slut misstänker jag. Ha en skön vår!

Kramar Johanna

MOR LILLA MOR

Världens bästa mor E. Ingeborg fyller... ja inte något direkt ungdomligt utan mer åt det mognare hållet, men jämnt så det förslår. Eftersom hon inte vill göra så stort nummer av det hela befinner hon sig nu bland kobbar och skär, men familjen passar på att hälsa och säga:

HIPP HIPP HURRA!

Foto: Johanna Forsman 2010