DYR NOSTALGITRIPP

Foto: Johanna Forsman 2009

För sakletare och loppistokiga blir det allt svårare att fynda. Ännu för några år sedan kunde man få både den ena och den andra nostalgitrippen för en struntsumma. Nuförtiden är priserna på loppisarna, auktionerna och marknaderna höga. De flesta som säljer gamla föremål vet vad Arabiakoppen, de antika trälådorna och spetslakanen är värda. För att bara ta några exempel.

Därför är jag speciellt glad över min egen nostalgisamling med Arabiakoppar som jag genom åren samlat ihop för en spottstyver. Jag gillar både färgerna och de naiva mönstren. De flesta koppar och fat är fyndade för mellan 20 cent och 5 euro. Nu är priserna uppe i 15-20 euro. Trist, trist - för sakletaren i alla fall.

(G)ULLIGA STOLAR

Mina favoritstolar och jag har en lång historia tillsammans. Allt började för några år sedan när min blick plötsligt föll över två ensamma, ratade stolar, undanstoppade i ett hörn på en loppmarknad. Fula ja, men hopp fanns definitivt. Jag förbarmade mig, slängde fram plånboken och betalade tio euro för båda stolarna. Vilket fynd!

Lyrisk begav jag mig hemåt. Väl hemma kånkade jag in stolarna och gick förbi mannen som stod och såg på med rynkad näsa. Gräsligare stolar hade han aldrig sett påstod han. Typisk glädjedödare. Visserligen kunde jag hålla med honom en aning. Trästommen var nött, trist och lackad och stolsitsarna gjorda av ett gulbrunt plastmaterial.

Men stolarna uppenbarade sig i min hjärna, omgivna av ett skimmer, slipade och omklädda med fårskinn. Ursnygga i fantasin. Det tog dock sin beskärda tid innan jag sandpapprat mig igenom båda stolarna. Men när sedan dynorna fick sin fårskinnsklädsel vid Larsmo Ullförädling var förvandlingen total.

Vad slutsumman landade på efter att stolarna fått sina nya kläder har jag aldrig berättat för mannen med den rynkade näsan. Tio euro... och lite till... minns jag att jag i något skede viskat fram. Sen minns jag inget mer. Fynd, nja...

FRASIGA GODBITAR

V Å F F L O R. Lekande lätt och smarrigt värre. Alltid en succé, men minstingen ser fram emot våfflorna med skräckblandad förtjusning. Ärtsoppa brukar nämligen hänga ihop med de runda godsakerna. Och ärter är mindre kul...

F R A S V Å F F L O R:

3,5 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
2 dl mjölk
2,5 dl vatten
100 g smör

Tillagning

Smält smöret och låt det svalna. Rör samman vetemjöl och bakpulver och vispa samman med hälften av mjölken till en slät smet. Rör ut med resten av mjölken, vattnet och det smälta smöret. Grädda våfflorna tills de är gyllenbruna. Låt våfflorna svalna på galler.

KLÄMMA PAPPER

Foto: Johanna Forsman 2009

Jag har något att bekänna. Jag har en konstig läggning. I mig bor en pappersamlare av stora mått. Mitt hobbyrum är fyllt med papper av olika tjocklekar, färger, mönster och strukturer. Jag älskar papper! Det är alltså mig ni brukar se när ni undrar vem personen är som irrar planlöst omkring och drar och känner på tapeter och pappersark i byggvaruhusen och bokhandlarna ;)

Ja, så nu vet ni det. För en person som mig känns det förstås extra roligt med julen. Ett ypperligt tillfälle att få använda allt material man samlat på sig genom åren. Nedan visas några vykort som knåpades ihop i fjol. Lite tidigt kanhända. Man har man en stor umgängeskrets och planerar att göra handgjorda kort till hela bunten så är det bäst att börja på i god tid.

KRAM PÅ FARSDAGEN!

"Min pappa är bäst för han kan bygga saker på riktigt" står det på kortet som treåringen gjort i dagis till sin pappa. Orden är hans egna.

- Fast han kan nog inte bygga en traktor, konstaterar minstingen när vi läser upp vad det står på hans kort.
- Men det kan faffa, han kan bygga allt! funderar han vidare.

Sonen försvinner sedan för att rita en teckning. Det går snabbt. Resultatet är gult och rörigt. Det visar sig vara en ritning på en traktor. Den ska han ge faffa. Lätt som en plätt. Nu är det bara att sätta i gång och bygga...



Foto: Johanna Forsman 2009

EN GÅNG FÖR ALLA

Jag har ett nytt motto som lyder:

EN GÅNG RÄCKER!

Det är världens bästa mening och passar in på allt. Dessutom underlättas livet. Jag lämpar denna nya visdom i alla situationer.

Jag målar hädanefter listerna bara ett varv. Jag (försöker) ta bara en bulle till kaffet. jag bestämmer mig en gång för alla, velar inte fram och tillbaka och har beslutsångest. Det räcker med att bli förolämpad en gång, sen säger man ifrån - på skarpen. Ett vinglas räcker (annars får man migrän). Det räcker att ha storstädning en gång i året (fast det där med fönstertvätt är lite svårt att hinna med).
Ja, listan kan göras oändlig.

Säg efter mig:

EN GÅNG RÄCKER!

SPÅN I HJÄRNAN

- Purmo, svarar moder E. Ingeborg i andra änden luren.
Jag vet förstås var hon befinner sig. Jag hör att hon har det både mysigt och bra där hon går omkring och organiserar med finliret i Gård Ingeborg. Vi har kommit till det stadie i renoveringen när flera rum är nästan färdiga. Det här nästan-färdiga-tillståndet får det att börja klia. Jag kan inte förklara känslan. Jag blir frustrerad helt enkelt.

Finlir (svordom). Fnys.

Tillkalla mig när det är dags för riv och röj, släggor som ska svängas, väggar som ska sparkas ner med ett brak. När det krävs stora doningar helt enkelt. Men fråga inte efter mig när lister ska pillas, spikhuvuden ska duttas, tusen pyttesmå detaljer varsamt ska på plats, nej, då pyser jag gärna. Den forna entusiasmen byts ut till vrål från urminnes tider.
- Harkel, men nu ska vi ta det lilla lugna, påminner modern mig när jag testar svordomar.
Vissa känns faktiskt bättre än andra. Speciellt när lister står på programmet. Inte en enda vinkel är rak och listerna blir bara kortare och kortare. Spånet yr när jag sågar, sågar, sågar olika vinkelvarianter. Var är logiken? Åtminstone inte i mitt huvud. Resultatet blir så där. Jag är gråtfärdig, vill fuska och försöker intala modern om att enkelt är snyggt. Kanske vi lämnar bort några lister... Men moder E. Ingeborg är en envis sort.
- Men snart är det ju färdigt. Bara lite till. Kämpa på. Det blir nog bra bara vi målar, försöker hon.
Jag svär mig igenom dagen. Och efter tappert försök är listerna på plats - nästan alla. Aaaaaaah! Jag hatar NÄSTAN.
När vi planerar för nästa renoveringsdag säger modern lite försiktigt att det kanske är bäst att Kållbyfolket åker ensamma till gården nästa gång (märk, jag bor i Jakobstad). Jag hör mellan raderna att hon längtar efter lite lugn och ro i Gård Ingeborg. Och så behöver jag inte elda upp mig så fruktansvärt. Det läser jag också mellan raderna. Jag ska ta en paus helt enkelt. Bra så...

Fast nu har det gått jättemånga dagar utan renovering och jag har abstinensbesvär. Det kliar också.



Men morsan, hon gillar finlir hon...

GRATTIS PA!

Här kommer gratulationer till en när och kär vän!
Han börjar på P och slutar på Allan ;)

GRATTISKRAMAR till dig! önskar alla i familjen

FRESTELSE

Så här på höstkvisten kommer habegäret smygande. Förändring ligger i luften. Nu vill vi mysa till det med ljus, godsaker i soffan och lättsamma tv-program. Samtidigt vill vi omge oss med vackra saker som gärna får fungera som stämningshöjare.

Personligen anser jag att ett rymligt arbetsrum inte vore fy skam, ett mysigt sovrum med fluffiga kuddar ligger högt på vill-ha-listan och en ljuvlig matplats som rymmer roliga vänner och ett och annat vinglas under trevliga samtal. Må vara hänt att jag inte tål vin. Undertecknad ligger däckad i migrän efter ett, två glas. Men tanken med trevlig samvaro i ett välorganiserat hem är väl fin.

Tänkte fresta med några bilder från bostadsmässan i Vasa 2008. Så här skulle jag vilja ha det!

LÄBBIGT

Foto: Johanna Forsman 2009

Spöken, skelett och andra läbbigheter. Nja, halloween är kanske inte favorithelgen. Men ungarna går igång av att få klä ut sig och driver gärna temat till sin spets. Så det är bara att hänga med... I dag har vi tjuvstartat och ätit grönt potatismos med ugnsfisken. Småttingarna har gjort marsipanfingrar att tugga på till efterrätt. Lyktor och läskiga placeringskort blev prickan över i:et. Roliga sittplaceringar med halloween-tema att printa ut finns bland annat på www.marthastewart.com. Där hittas också en massa andra inspirerande pysseltips och projekt för den händige.

Helgen har bara börjat. Jag fasar...

GLADA NYHETER

Lyckliga stunder och roliga nyheter. Ett giftermål har vi glatt oss över i helgen och en liten ny människa har kommit till jorden. Vilken tur att hon landade just i vår släkt. Som avslutning vill jag gärna återge en vis kommentar som uttrycktes av min treåring häromdagen:

"När man är kär vet man inte hurudan unge det blir".

Stämmer bra, eller hur. Varje barn är unikt - på sitt sätt!

Stora GRATTISkramar till de nyblivna föräldrarna och de nygifta!

TIDLÖS

Men hallå, vart försvinner tiden? Jag hinner inte med. Veckorna rullar på i rapidfart. Speciellt på morgnarna tycks tiden äta upp sig själv. Undrar om sekunderna är kortare då?

Det här med planering borde man bli bättre på, helt klart. Typ sätta fram kläder, ordna i prydliga högar, bara för ungarna att kliva i på morgnarna... Ännu bättre skulle det vara om strykjärnet någongång kom till användning. Och sen, vore det inte en fröjd om morgonkaffet var förberett, ett knapptryck från klart. Suck, ja och varför packar jag inte allas väskor kvällen före...

Nej, vi improviserar.

På morgonkvisten förvandlas alla i vår familj till kacklande höns. Inget görs i rätt ordning. Vem har borstat tänderna och med vems tandborste? Flingor, smörgås... Rena kläder i en jättehög där inga par någonsin hittas. Så äntligen. När alla lyckats få på sig sina kläder efter varierande förmåga, ätit frukost, eventuellt kammat sig (inte så troligt) så kommer det kritiska momentet: YTTERKLÄDERNA. Var i h-vete är vantarna? Sent om sider hittas de under soffan, mellan bladen på en bok eller som mössa på en nalle...

Ungarna ligger i det här skedet huller om buller i hallen och det är svårt att avgöra vems ben och armar som tillhör vem. Småttingarna gnäller därför att stöveln spänner, tröjan sticks och mössan har krupit ner över ögonen. Ungefär här brukar det brista för någon i förmyndarskapet. Sen går det snabbt och plötsligt står ungarna på trappan. Ännu en morgon avklarad. Nästan i tid. I morgon ska jag börja strukturera...

VÄLGÖRANDE DROPPAR

Foto: Johanna Forsman 2009

Höst. Ständigt och jämt dessa förkylningar. Alltid är det någon i familjen som går runt med näsduk. Speciellt mannen är expert på att känna efter om en elak bobba satt sig i kroppen. Alltid finns det något som behöver kureras. Så här krävs rejäla vitaminbomber och vad passar då bättre än apelsiner. I dag har hela familjen stått och pressat saft ur de gula frukterna. Förvånansvärt mycket i glaset blir det av en apelsin - nästan ända upp till kanten. Förvånansvärt mycket klibbigt klott i köket blir det också. Men gott - absolut! Må nu mannen hållas på benen ;)

PYSSELIVER

Foto: Johanna Forsman 2009

Det var ju tur att det började regna i dag för här började julstämningen infinna sig alldeles för tidigt. Gårdagens pysselanda resulterade i en grön och yvig dörrkrans av enris. Inte svårt alls förutsatt att man inte är så petnoga. En rulle ståltråd, material från skogen, lite tid och en gnutta tålamod. Det är allt som behövs. Har man ett par ungar i släptåg som hjälper till att samla grönt i skogen blir det hela både roligare och mysigare!

Trevlig helg!

SNÄLLA NI

Det är kul hur saker och ting hittar hem till gård Ingeborg. Virkade dukar, sirliga spetsar, blommiga kaffekoppar och charmiga emaljfat...

Givmilda goda vänner har gett oss de mest fantastiska saker de hittat i gömmorna, men själv aldrig hittat någon plats för. Väldans snällt, tycker vi.