OBOTLIG OPTIMIST

När man målar i sin egen värld upptäcker man saker om sig själv. Både nyttiga och samtidigt en aning skrämmande. Hur kommer det sig att jag alltid börjar måla mitt på en vägg? Varför gör jag inte som andra strukturerade människor och sätter penseln i ett hörn? Och vad betyder det att man börjar prata för sig själv, utan att för den skull vänta sig att få ett svar?

Ibland kan jag tänka att det är en förbannelse att vara född obotlig optimist. Varje gång samma visa. "Inga problem, det här fixas snabbt" är alltid min första tanke. I verkligheten pågår ett helt annat projekt som räcker mycket längre och kräver enormt med energi. Men det upptäcks först när projektet väl är igångsatt. Och då är det oftast för sent. Men jag behöver bara betrakta min moder för att inse varifrån jag fått detta drag. Tack!

Ta till exempel vårt tak i storstugan. Lyriska betraktade vi de fina takbrädena vi fått fram efter att ha rivit ner paffskivorna som döljt dem alldeles för många år. Moder E kvittrade och fällde följande replik:
- Hoho, det här taket går att rolla. Enkelt och snabbt!
Jag rycktes naturligtvis med i stämningen, upprepade hennes ord och såg framför mig hur jag stod och målade taket följande dag. Uppdraget räckte ungefär femton minuter - i min hjärna alltså.

Lotten föll lyckligtvis på broder S. Det var han som fick ta sig an målningen av storstugans tak, efter att alla andra skyllt på svindel, migrän och ont i nacken. Och javisst, taket gick att rolla. Enkelt, nja. Snabbt, nej. Efter två varv har taket fortsättningsvis nyansen "mocka". Vitt blir det troligtvis först efter ytterligare tre varv. Som sagt, tur att brorsan fick det jobbet.

Men positiv anda är naturligtvis för det mesta, ja, just det, positivt. Det är också en välsignelse att tro att allt ska gå enkelt, annars skulle man inte våga ta risker. Dessutom går ju allt så mycket smidigare om man tänker i lite ljusare banor.

Fast just i denna stund kastar jag fula tankar mot väggarna i Gård Ingeborg. Fy fasen vad jag har träningsvärk i axlarna efter alla penseldrag!