torsdag 19 februari 2009

KOMSI, KOMSI KNÖLEN!


Så var det dags. Varje år samma visa. I februari får jag knöldille och känner mig tvungen att bege mig till första bästa blomsteraffär för att köpa frön och lökar i olika förpackningar märkta med namn jag aldrig hört talas om.

I går var alltså dagen D. Mannen såg skrämd ut när jag kom bärande med klirrande krukor från garaget och hurtigt skar upp en påse med jord. Jag misstänker att han har fjolårets skörd i färskt minne. Eller, rättare sagt, det som var tänkt att bli så grönt och grannt, men i själva verket skrumpnade ihop och blev till ingenting. Men inledningen verkade lovande. Hjälpköket förvandlades till ett växthus i min gröna iver. Kruka efter kruka fylldes med frön. Rena kläder fick samsas med jordiga krukor ända tills mannen fick nog. Dessutom började stora flockar flugor surra irriterande lite här och var. Jag räknade till åtminstone tre olika arter. Mannen meddelade att antingen försvinner blomspektaklet ut ur huset, eller så slänger han på eget bevåg ut rasket. Allt slit skulle ha varit förgäves. Nej, jag fick hitta på en annan lösning. Snart svämmade hela garaget över med krukor. Saken blev inte bättre av att jag i samma veva gjorde en bussutfärd till en trädgårdsmässa i Åbo och kom hem med flera kassar nya lökar. Vart skulle jag stoppa dem? Till sist visste jag inte vad som fanns i vilken kruka. Jag kämpade länge, men blev sedan tvungen att bekänna både för mig själv och min omgivning att skörden blivit allt annat än god. Många knölar ruttnade bort. De blommor som kom upp visade sig vara något helt annat än det jag trott mig ha köpt. Ett fiasko helt enkelt. Jag sa till mig själv på skarpen att nästa år blir det ingen februariplantering.

I går planterade jag igen, så där lite i smyg. Men jag har utvecklats i min blomsterprocess. I år har jag satsat på endast en sort: Anemon. De ser helt fantastiska ut - på påsen. Alla krukor är nu noga märkta. De blåa anemonerna hålls skilda från de vita. I år kan inget gå fel, intalar jag mig. Blir det lyckat finns de kanske till salu i Gård Ingeborg när det stundar till loppis i maj.

Håll tummarna!

4 kommentarer:

  1. Jag förstår din mans förtvivlan...men jag håller förstås tummarna för dig. Anemoner...det låter lantligt romantiskt. Passar säkert bra vid släktgården. Lycka till!
    Och tack för kaffet och tilltugget - vi gör om det!
    Kram. Maggi

    SvaraRadera
  2. Romantik behöver vi, alla till mans! Tack själv för pratstunden. Alltid lika kul!

    Kram J

    SvaraRadera
  3. hanna, de funka med inbjudningen!

    SvaraRadera
  4. Finemang! I morgon kommer första inlägget då ; ) Tack för en jättebra föreläsning i dag. Gunnel var rolig och intressant att lyssna på. Fick smöggisar och chokladpraliner, varvat med inspirerande bilder av trädgårdar. En toppenkväll! hälsar syster Johanna

    SvaraRadera