LOPPIS, GOTT FOLK!

Vad är väl härligare på försommaren än att springa runt på loppisar i hopp om att göra det ultimata fyndet! Vem vet, kanske just din pryl med stort P hittas hos oss.

Lördagen och söndagen den 14 och 15 maj (kl. 10-17) ställer vi till med loppis i vår gamla bondgård. Adressen är Raakvägen 14 i Purmo.

Vi har samlat ihop möbler, gamla grejer, lite antikt, modernare grunkor och ett och annat nytillverkat hantverk. Dessutom blir det kaffe med dopp för den som vill. Om det är vackert väder, varför inte ta med er en filt, sätt er i gräset och ha picknick. Det bjuder vi på :)

Alla hjärtligt välkomna!

Vägbeskrivning: Sväng vid Nybränn i Forsby. Kör cirka 5 km och sväng sedan till vänster vid Raakvägen.

NU FÅR VI SPOTTA I NÄVARNA

Denhär årstiden känns det alltid lite trögt. Svårt att komma igång med Projekt Ingeborg, helt enkelt. Jag borde börja måla köksön, men det blir inte av. Idag körde jag i alla fall iväg för att se hur mycket snö som finns kvar på tomten och för att inhämta lite inspiration.

Synen som som möter mig i storstugan är inte munter. En fönsterbåge har ramlat i golvet och två av tre rutor har spräckts. Jag som har arbetat med att sätta in nya glas i bågarna och målat dem. Vi hade slarvat med att stabilisera rutorna, som ännu inte har gångjärn eller haspar. Efter den första besvikelsen var det bara att sopa upp glasskärvorna och slänga in fönsterbågen i bilen. Nu blir det att börja om som "tå Hanna harva". Det som känns positivt i detta läge är att vi har samlat ihop bra och intressanta saker till loppisen i maj.

Till helgen lovas sol och varmare väder, nu får vi spotta i nävarna...

I VÄNTAN PÅ SOMMAREN

Nu är våren inte långt borta, vi har skottat oss fram till dörren på Gård Ingeborg, vi har också lyckats skotta små stigar till dasset och vedlidret. Vilka mängder snö det blev i år. Vi började säsongen med att grilla korv och pinnbröd på elden i öppna spisen. Vi kunde konstatera att nu kan vi börja pyssla lite smått för hastigt får vi upp värmen i stugan.

Köksön har länge varit "på tapeten"och igår fick vi tid och inspiration att börja på, äldsta dottern, dottern från Åbo och Mor E. Äldsta dottern höll i både såg och hammare, vi andra var medhjälpare och påhejare. Vi blev nöjda med resultatet och nu återstår att passa in hyllor, bänkskiva och sen är det bara att måla med linoljefärg. Jag har blivit väldigt förtjust i att måla med linoljefärg, den täcker bra, ger fin yta och framförallt så är den nästan luktfri. Efter den upptäckten är det roligare att börja ta itu med de gamla möbler som behöver färg.

INSPIRATION

Känner att inspirationen sakta kommer smygande, åtminstone tillfälligt, så länge vi har plusgrader ute. Det är säkert också tillfälligt, men ändå.


Har tvättat ur penslarna med tallsåpa och hällt linolja i kittburkarna . Planerar hur vi ska renovera rummet på vinden som ska bli "mitt". I bästa fall räcker det med att slänga ut gammal korkmatta och plocka ner den fula skivan i taket. Ska tapetsera med en romantisk tapet, möblera precis som jag vill och dessutom ha spetsgardiner i fönstret. Dethär är mitt revir, här får jag bestämma själv. Vilket lyft det blev när jag kom påatt jag kan ha en egen vrå på vinden. De andra får styra å ställa på nedre våningen. Vi har olika ide´r när det gäller inredning. Du har för mycket "lullull" säger barnen oförskämt.


Ska vi ha loppis i sommar frågar sonen? Absolut, varför inte. Vår förra loppis var en positiv upplevelse, så nu planerar vi att ha en ny loppis i slutet av maj.


Jag går igenom alla tygbitar som vi har köpt, hittat och fått. Tror att jag ska sy kuddöverdrag eller kanske något annat, vi får se. Undrar om vi har blommigt tyg, eller kanske något i spets...

INGEBORG FÅR GE VIKA

Ja ni, så var den julen förbi. Och snabbt gick det! Det var tänkt att vi skulle ha firat en gammaldags jul i släktgården i år. Vi hade fantiserat om en mysig jul med levande ljus, sprakande brasa i den öppna spisen och alla kakelugnar, varm julbastu, gammaldags pynt och ett fint uppdukat julbord. Ja, och så Elvis i högtalarna förstås. Det är ett måste för julfridens skull. Några dagar före julafton passade vi på att täta fönstren som mor E. Ingeborg målat och restaurerat så fint, vi hann också med att sätta upp julgardiner och lite annat smått och gott i julväg som vi hittade på vinden. Bland annat sju elektriska julgransljus (!?)

Men vädrets makter ville annat. Julen i Gård Ingeborg fick snällt ge vika. För hur gärna vi än skulle ha velat är det svårt att hålla värmen i ett gammalt stockhus när termometern lägger sig kring minus 25.

- Det skär i mitt hjärta, meddelade mor E. Ingeborg när hon blev tvungen att stänga av batterierna som satts på några dagar före julen. 

Men inte ens de lyckas svetta upp värmen när vintern visar sin mera bitande sida. 

Det blev en riktigt fin jul i alla fall, för de som undrar. Tomten hittade oss ändå fast vi befann oss på annan ort. Nu är det bara att se fram emot våren. För efter det kommer sommaren...  

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Vi önskar er alla en FRIDFULL JUL!

TRÅKIGT SA MOR E. INGEBORG

Mor E. Ingeborg har tråkigt! Kallt och jäkligt väder och sommaren känns långt borta. Till och med den stora mängden anskrämliga fönster som Mor E. Ingeborg tagit sig an börjar sina. Ett arbete som förväntats räcka hela vintern, lagom tills vårsolens strålar börjar värma upp Gård Ingeborg och mödernet äntligen kommer ut på grönbete. Men Mor E. Ingeborg är för snabb för sig själv.

- Här står jag och målar, kvittrar hon i telefonen.

- På matsalsbordet.

Vardagsrummet tycker mor E. Ingeborg är ett ypperligt målarrum och hävdar bestämt att hon numera är så säker på hand att hon aldrig lyckas åstadskomma några målarsprätt. Allt hålls fint och prydligt antingen i burken, eller på fönstret. Det där får man tro hur mycket man vill på, men lycklig är hon.

Men nu har moder E. Ingeborg stött på problem. Det återstår nämligen bara ett fönster.

- Bara ett fönster kvar, sen är jag klar, suckar Mor E. Ingeborg.

- Vad ska jag göra sen. Jag får för mycket tid över? fortsätter hon bekymrat.

- Lugn, det finns ju massor av annat man kan göra. Jag kan redan nu tänka ut tusen roligare saker än att skrapa och måla fönster, säger jag tröstande.

Jag ser framför mig när mor E. Ingeborg dansar salsa, går på matlagningskurs i exotiska rätter eller rider på en kamel över brännande sanddyner.

Jag tycker mig höra, fjärran i telefonluren, att mor E Ingeborg börjar förlika sig med tanken om ett nytt fönsterfritt liv.

- Ja ja, det blir ju snart sommar, då kan jag börja pyssla kring Gård Ingeborg igen. Man kan rensa bodarna, måla fasaden, planera terrassen, måla möbler och...

En tid går och man hör inte mycket av mor E. Ingeborg, men plötsligt en dag står hon i äldsta dotterns tvättstuga och tvättar och viker för brinnkära livet. Nu måste det ändå ha gått för långt. Så mycket tid över kan man inte ha.

- Det är så kuuuul, kvittrar hon. 

Dottern som själv aldrig sett botten på sina tvätthögar blir ställd. Nej, tvätt är inte kul. Det är bevisat. Det är ovant att ha ett kliniskt hjälpkök, ännu mera ovant att hitta en mor E. Ingeborg i sina tvättkorgar. Nu är det kris. Mor E. Ingeborg måste få en ny sysselsättning. Sedan måste vi bestämt ta ett snack om vad som är roligt och vad som absolut inte är kul!

DET SNÖAR

Det är alltid lite vemodigt när det blir kallare. Nu måste vi stänga av vattnet går jag och mumlar för mig själv.

Egentligen är det ju ingen katastrof har jag kommit underfund med. Vi kan åka till Gård Ingeborg precis som vanligt och ta kaffevattnet med oss. Vi har vatten i brunnen och bastun fungerar. Så nu är vattnet avstängt, tur är ju det, för nätterna är kalla.

Vi har stora planer på att bygga en köksö före jul. Det vill säga, äldsta dottern har ritningen klar och byggmaterialet ligger på golvet i storstugan.

Nu har vi bestämt oss. Vi ska fira jul i släktgården. Så nu går vi och funderar på julgardiner, lyktor

och ljusstakar. På vinden har vi en del och resten får vi köpa på loppis.

Att hålla ett stort dragigt hus varmt under julhelgen blir kanske inte lätt, men många generationer före oss har klarat av det, så vi kan ju inte vara sämre?

FUNDERINGAR

Det är roligt och sporrande att gå tillbaka till gamla inlägg. Konstaterar varje gång att vi har kommit en god bit på väg med vårt projekt. På vår blogg (balken på vänster sida) har vi bland annat skrivit att vi har bristfälliga kunskaper i renovering, och en nästan obefintlig renoveringskassa. Och det är faktiskt sant, men vi har under projektets gång märkt att det inte gör så mycket. Det brukar lösa sig i alla fall, bara man tänker positivt, jobbar på och har goda kontakter :) Vi har fått, hittat, eller fyndat det mesta som behövts till renoveringen. Med omgivningens goda råd kommer man långt även om man har bristfälliga kunskaper i renovering.

På vår egen vind finns en massa prylar som går att använda till helt andra ändamål än de är tänkta för.

Vi saknar bilder från Gård Ingeborg, men hav tålamod gott folk, de är på kommande.

Härom dagen ringde Gson, han som kan allt om el och vatten.

- När ska vi stänga av vattnet? säger han i luren.

Härligt med folk som tar ansvar. Men vi förstår honom. I fjol velade vi nämligen fram och tillbaka ända tills

det var för sent. Rören frös, vatten läckte ut i källaren och vi fick börja om från början. Gson fick komma till undsättning. Mer om det kan man läsa på inlägg om Gård Ingeborg.

Fönstren är nu färdiga, faktiskt. Nu återstår det värsta, att skrapa bort färg och kitt som jag kladdat på fel ställe och att tvätta fönstren. Nu känner jag att tålamodet tryter. Tror bestämt att det är dags för någon annan att ta vid. Få se om någon anmäler sig frivilligt?

Mor E. Ingeborg

SKOMAKARLAMPAN

Går runt i mina egna tankar och småpysslar när jag plötsligt hör att någon knackar på dörren till Gård Ingeborg. På trappan står praktikant P-A och i famnen har han en liten låda.

- Här har jag en leverans till Gård Ingeborg, säger han.

- Jahaa??

- Välkommen in, säger jag och blir nyfiken.

Han öppnar försiktigt lådan som visar sig rymma en underbar gammal SKOMAKARLAMPA. Kan man tänka sig! En "äkta" med lod i porslin. Den har han haft i sitt barndomshem och nu förärar han oss denna klenod.

Precis vad vi har önskat oss. Vi har till och med förberett ett eluttag ovanför köksfönstret för en antik lampa som vi hoppades hitta nångång i framtiden. Nu hittade lampan till oss per egen maskin, i gott sällskap av praktikant P-A. Ja, vad säger man...

Tack, tack och åter tack! hälsar mor E. Ingeborg och resten av gårdsfolket.

ALLT GÅR

Var börjar man? tänkte jag när jag stod och tittade på de ruttna fönsterbågarna. Efter ett tags funderande kom jag till att jag måste ta ner alla gamla bågar, väldigt försiktigt för att inte glasen skulle ramla ut. Med god hjälp gjorde vi detta, sen plastades alla fönster som skydd för regn och vind.

Som vanligt var vi många inblandade, den gode grannen hjälpte till med att förbereda med gångjärn på de nya bågarna. Sen uppstod nästa problem, de nya måttbeställda (raka) bågarna passade naturligtvis inte in i de gamla sneda karmarna. Lokala snickaren tillkallades och han kom glad i hågen och passade in fönstren efter karmarna. Vi tackar proffsen för all hjälp!

Nästa steg blev att "pillra" ut de gamla rutorna för återanvändning. En glasruta sprack, annars gick det bra. Alla glasen är inte lika stora, så bara hälften går att återanvända, resten måste förnyas. Men nu är nya glas beställda.

Den gode grannen har lärt mig hur man stiftar och kittar, så nu tränar jag på det. Det är inte lätt, men jag hoppas att jag får det rätta handalaget så småningom. För att underlätta arbetet har jag tagit hem alla bågar, så nu fixar vi fönster på matsalsbordet i vardagsrummet. Jag är nöjd och barnen är glada, för nu får vi nya fönster. Jag säger som jag sagt så många gånger tidigare:

"He blir int så roti, så int man kan skaff ny".

Mor E. Ingeborg

BIRONDJI

Vi har fått en hel drös med gamla möbler igen. Trevligt, trevligt! Vi tycker förstås att det är jättekul när folk ringer och bjuder ut sina klenoder. Egentligen börjar det bli rätt trångt i vår släktgård, men alltid finns det nåt hörn vi kan tränga in de gamla grunkorna i. Att kasta är inte vår melodi.

Så Dotter J och två starka bärare åkte i veckan ut på landet för att hämta möbler som blivit över efter en flytt. Där fanns en träsoffa, en trampsymaskin av märket Singer och en del annat smått och gott.

- Ni tar väl "birondji" också, frågade givaren.

Dotter J, född i Svedala, inte är så bevandrad i dialekterna ute på landet med den påföljd att hon stod som ett frågetecken.

- Birondji, öh?

Hon kom så småningom till att det måste vara en byrå - med spegel och två små skåp på båda sidor.

Jamen självklart, birondji måste med på flaket! Hur har vi klarat oss utan en sån tidigare? Nu står den mitt på golvet i storstugan. För stor för att klämmas in i nåt hörn. Men äsch, det löser vi på nåt sätt. Senare.

Mor E. Ingeborg

FÖNSTER

Har funderat på dessa arma fönster i en och en halv månad nu. Vi har sprillans nya fönsterbågar, fina nymålade, men glasen fattas. Jag har raljerat med att jag ska fixa fönstren förrän kölden kommer. Fattar inte hur jag ska få till det. Har ingen erfarenhet av att skära glas, dessutom ska vi så långt som möjligt använda de gamla rutorna, vilket lär vara näst intill omöjligt. De gamla glasen är så sköra så det är svårt att skära om dem ifall de inte passar i de nya bågarna.
Försöker nu förbereda mig mentalt för att på måndag ta mig an projektet.
Ska börja med att skaffa kitt och vitpeppar. Pepparn ska knådas in i kittet för att inte fåglarna ska stjäla utav kittet.
Som tur är har vi än så länge bara fem nya fönsterbågar, men det skulle bli ett sånt lyft för hela huset om vi får bort de gamla ruttna ytterbågarna.

Nu är det bara att kavla upp ärmarna, fortsättning följer.......

Mor E. Ingeborg

ARBEIT I LAG

Det krävs planering när större projekt ska utföras. Vi är väldigt tacksamma för bastun som vi fått av släktingar, men det krävdes en hel del arbete innan vi kunde bada. Nu är bastun färdig och vi har varit många inblandade. Äldsta svärsonen började med att lägga ny takfilt och byta ut brädor i takkonstruktionen. Sen kom mellandottern hem från Åbo, hon rev ut det murkna golvet. Efter att vi sett på hålet i golvet ett tag tog äldsta dottern vid och spikade ett nytt golv. Resten lämnade vi till yngste sonen, han har snickrat ihop en ny bastubänk, isolerat med skivor runt ugnen och fixat skorstenen. Vi är så stolta och glada över att vi lär oss mer och mer under arbetets gång. Ett tag "körde vi fast" med monteringen av skorstenen, men som tur är har vi livlinor att ta till. Grannen kan det mesta så det är bara att fråga råd. Det tackar vi för!

Själv har jag inte varit till så stor praktisk hjälp, men jag springer runt som en höna och tar i lite här och där och ser till att alla hålls vid gott mod när det kärvar till sig. Jag är bäst på att planera, organisera och irritera. Men jag har min uppgift. Nu är det bara att skaffa nya stenar till ugnen och köpa champagne att hälla i bastuskopan.

Mor E. Ingeborg

GÅRD INGEBORG

Ibland blir verkligheten bättre än fantasin. Vi drömde om ett ställe där vi kan samla familj och vänner. Vi skaffade ett renoveringsobjekt och konstaterade att här kommer att krävas arbete, arbete och åter arbete. Vi har arbetat, ibland har det varit motigt, men för det mesta har vi jobbat på, glada i hågen. Med spänning såg jag, mor Ingeborg, fram emot sommaren. Skulle alla acceptera att tvättrummet i huset är halvfärdigt, att bastugolvet är ruttet att vi ännu inte kan elda i bastun. Jag behövde inte oroa mig. Barnbarnen älskar att bada i stora plastsåar på gården. Döttrarna bär ut vatten och tvättar håret på trappan. "Duschar" gör vi i bastun med en skopa ljummet vatten ur plasthink. Alla tycker att det är primitivt och mysigt. Vi trivs.

Ännu återstår en del arbete inomhus, farstun ska renoveras, möbler ska målas, men vi tror att det mesta blir färdigt till hösten. Utsidan av huset tar vi itu med nästa vår. Tur att vi har mycket kvar att göra, för det är ju ändå vägen som är målet. Undrar om vi har någon fotograf i bekantskapskretsen som kan ta lite bilder, eller måste jag ringa studio Du&Vi.

Mor E. Ingeborg