SUMMA SUMMARUM

Ja, var ska man börja. Det börjar tragiskt nog bli dags att summera sommaren. Andas man in luften utomhus märker man att hösten är i antågande.

Hm, ska jag berätta om den gången vi orsakade en skallgång i miniatyr när minstingen försvunnit spårlöst i Purmoperiferin. Det var vad vi trodde i alla fall. Vi skrek och letade i otäcka dass, i kohagen och alla andra ställen som kan tänkas locka en treåring. Även grannarna involverades. Undertecknad fick skrämselhicka och var lamslagen resten av dagen trots att slutet visade sig bli mer än gott. Och var hittades han? Jo, under sängen. Där var det mysigt och lite spännande att se alla fötter som gick runt och var hispiga. Jätteroligt. Jovisst, för vissa inblandade.

Eller ska vi berätta om den gången när ett hål grävdes bredvid en bod på gård Ingeborgs tomt. Placeringen var inte alltför genomtänkt (måste medge att undertecknad tog första spadtaget), men där fanns sand som behövdes för att fixa en stadig grund för bastun som snart skulle anlända. Det visade sig vara mycket sand som behövdes och gropen blev större och större. Det blev till slut en finfin grund och alla var nöjda och belåtna tills vi några dagar senare hittade moder E. Ingeborgs lilla bil precis i hålet. Det visade sig att gropgrävarna inte informerat alla parter i renoveringsprojektet. Typiskt! De stackars grannarna som tidigare även varit med och sökt sonen fick hämta traktorn och dra upp bilen.

Därför vill vi härmed tacka för all hjälp vi får! Tyvärr kan vi inte garantera att dylika situationer inte händer i framtiden. Hav tålamod med oss!