tisdag 28 december 2010

INGEBORG FÅR GE VIKA

















Ja ni, så var den julen förbi. Och snabbt gick det! Det var tänkt att vi skulle ha firat en gammaldags jul i släktgården i år. Vi hade fantiserat om en mysig jul med levande ljus, sprakande brasa i den öppna spisen och alla kakelugnar, varm julbastu, gammaldags pynt och ett fint uppdukat julbord. Ja, och så Elvis i högtalarna förstås. Det är ett måste för julfridens skull. Några dagar före julafton passade vi på att täta fönstren som mor E. Ingeborg målat och restaurerat så fint, vi hann också med att sätta upp julgardiner och lite annat smått och gott i julväg som vi hittade på vinden. Bland annat sju elektriska julgransljus (!?)
Men vädrets makter ville annat. Julen i Gård Ingeborg fick snällt ge vika. För hur gärna vi än skulle ha velat är det svårt att hålla värmen i ett gammalt stockhus när termometern lägger sig kring minus 25.
- Det skär i mitt hjärta, meddelade mor E. Ingeborg när hon blev tvungen att stänga av batterierna som satts på några dagar före julen. 
Men inte ens de lyckas svetta upp värmen när vintern visar sin mera bitande sida. 
Det blev en riktigt fin jul i alla fall, för de som undrar. Tomten hittade oss ändå fast vi befann oss på annan ort. Nu är det bara att se fram emot våren. För efter det kommer sommaren...  

fredag 24 december 2010

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Vi önskar er alla en FRIDFULL JUL!

söndag 19 december 2010

TRÅKIGT SA MOR E. INGEBORG

Mor E. Ingeborg har tråkigt! Kallt och jäkligt väder och sommaren känns långt borta. Till och med den stora mängden anskrämliga fönster som Mor E. Ingeborg tagit sig an börjar sina. Ett arbete som förväntats räcka hela vintern, lagom tills vårsolens strålar börjar värma upp Gård Ingeborg och mödernet äntligen kommer ut på grönbete. Men Mor E. Ingeborg är för snabb för sig själv.
- Här står jag och målar, kvittrar hon i telefonen.
- På matsalsbordet.
Vardagsrummet tycker mor E. Ingeborg är ett ypperligt målarrum och hävdar bestämt att hon numera är så säker på hand att hon aldrig lyckas åstadskomma några målarsprätt. Allt hålls fint och prydligt antingen i burken, eller på fönstret. Det där får man tro hur mycket man vill på, men lycklig är hon.

Men nu har moder E. Ingeborg stött på problem. Det återstår nämligen bara ett fönster.

- Bara ett fönster kvar, sen är jag klar, suckar Mor E. Ingeborg.
- Vad ska jag göra sen. Jag får för mycket tid över? fortsätter hon bekymrat.

- Lugn, det finns ju massor av annat man kan göra. Jag kan redan nu tänka ut tusen roligare saker än att skrapa och måla fönster, säger jag tröstande.

Jag ser framför mig när mor E. Ingeborg dansar salsa, går på matlagningskurs i exotiska rätter eller rider på en kamel över brännande sanddyner.

Jag tycker mig höra, fjärran i telefonluren, att mor E Ingeborg börjar förlika sig med tanken om ett nytt fönsterfritt liv.
- Ja ja, det blir ju snart sommar, då kan jag börja pyssla kring Gård Ingeborg igen. Man kan rensa bodarna, måla fasaden, planera terrassen, måla möbler och...

En tid går och man hör inte mycket av mor E. Ingeborg, men plötsligt en dag står hon i äldsta dotterns tvättstuga och tvättar och viker för brinnkära livet. Nu måste det ändå ha gått för långt. Så mycket tid över kan man inte ha.

- Det är så kuuuul, kvittrar hon. 

Dottern som själv aldrig sett botten på sina tvätthögar blir ställd. Nej, tvätt är inte kul. Det är bevisat. Det är ovant att ha ett kliniskt hjälpkök, ännu mera ovant att hitta en mor E. Ingeborg i sina tvättkorgar. Nu är det kris. Mor E. Ingeborg måste få en ny sysselsättning. Sedan måste vi bestämt ta ett snack om vad som är roligt och vad som absolut inte är kul!