ÄNTLIGEN LILLA JUL

Ha en mysig l i l l a j u l allihopa!
Ta hand om varandra!

RETROFYND

Återvinning ligger i tiden. Jag vill passa på att slå ett extra slag för Missionsstugan i Jakobstad som bjuder på ett spännande loppis med massor av roliga saker till vrakpris. Dessutom går pengarna till gott ändamål. Tycker speciellt mycket om att rota bland deras tyger och hittar jämt något som måste följa med hem. För tillfället står symaskinen framme för jämnan och småttingarnas rum fylls med kuddar gjorda av retrotyger, perfekta till kojor och mys.



Leta mönster och mixa så skapar du din alldeles egna stil.



Roliga tyger som passar perfekt i barnrummet.

PÅ TAPETEN

Har man beslutsångest, måste man söka hjälp efter att ha bläddrat i en tapetbok av A b b y R o s e. Man blir yr av alla ljuvliga, romantiska och pastelliga tapeter som skapar längtan efter sommaren. Frågan är bara vilken man ska välja. Inte den enklaste uppgiften om ni frågar mig.
En fondvägg är nu på tapeten i Gård Ingeborg. Den ska få pryda toalettväggen i storstugan och hoppeligen trolla bort den något malplacerade toaletten som byggts där för cirka tio år sedan. Ibland får man kompromissa på grund av praktiska skäl ;) Men en färgglad tapet borde i alla fall göra det lilla rummet en aningen roligare att se på.

Tapeter ur Abby Roses kollektion


Interiörbilder med tapeter ur Abby Roses kollektion

EN SÄNGFÖSARE

I Gård Ingeborg får man numera äta i sängen. Eftersom vi saknade ett stort köksbord fick vi lov att hitta på något. Att köpa nytt är inte vår melodi och dessutom finns det mängder av möbler och grunkor i bodarna och på vinden att använda sig av. Vår blick föll på en gammal ihopsnickrad träsäng. Efter att benen kapats av, en inte alltför noggrann slipning och en omgång med sticksågen blev sängen ett snirkligt bord. Bockarna handlades från Ikea. Arbetstid cirka fem timmar. Helt ok arbetsmängd för ett köksbord ;) Man ska inte trötta ut sig i onödan.

Foto: Johanna Forsman 2009



EN SLITEN SÄNG BLIR...






...ETT VITT STADIGT BORD MED PLATS FÖR HELA TJOCKA SLÄKTEN.

TJUVSTART

En och annan ljusstake har plötsligt dykt upp, så där diskret. Ska jag vara riktigt ärlig så hänger också en smällröd stjärna i fönstret hemma hos oss. Glögg, pepparkaka och klichéartade julsånger med en mumlande Lasse Berghagen (volymen är fortsättningsvis låg) har också fått en plats i hemmet. Vi låtsas som ingenting, men en liten jultjuvstart kan vi nog kalla det för.

Gård Ingeborg lyser ännu i sin vita skrud. Lite pynt har åkt fram, men jag misstänker att det blir mera av den varan så småningom. Vi har ju också pratat om att använda bakugnen till jul, eller rättare sagt någon jul. Få se när det blir? Har du börjat fila på brödkunskaperna moder E. Ingeborg?

Ha en skön söndag, gott folk!


Vit jul. Ljuskronan i luffarslöjd hittas på Halpa-Halli. Mysig att tända när det mörknar. Foto: Johanna Forsman


En julig dekoration av mossa. Bollen är gjord av hö som formats med hjälp av ståltråd, mossan placeras ovanpå även den med hjälp av tråd. En vanlig gren fungerar som stam. Enkel att göra och passar både inne och ute. Foto: Johanna Forsman

VÄLKOMMEN MÖRKER

FEM CENTIMETER.
Ungefär ett så tjockt dammlager hittade jag uppe på ett skåp häromdagen. Kanske en liten överdrift, men närapå var det allt. Hostande torkade jag av katastrofområdet och skämdes lite för mig själv. Fy på sig! Fast man ska inte vara arg på sig själv länge. Det mår ingen bra av. I stället intalade jag mig att varje dammigt hörn egentligen betyder att man gjort något mycket roligare under tiden. Det kändes strax mycket bättre. Och det är ju viktigt.

Sedan funderade jag också en stund på om det kunde tänkas finnas flera skåp i huset med samma tjocklek på dammlagret. Ja, vem vet, men vem vill egentligen veta?

Så efter moget övervägande slängde jag dammtrasan, släckte alla lampor i huset och tände sjuttioelva ljus. Fantastiskt! Plötsligt såg allt både ombonat och städat ut. Av något damm syntes ingenting. Måhända att jag hostade lite när jag böjde mig ner och plockade upp treåringens leksak under sängen. Men det kan ju lika gärna ha varit en tillfällighet. Dagens goda råd lyder alltså så här: MÖRKERSTÄDA!



Foto: Johanna Forsman 2009

FINNS DET SNÄLLA BARN?

Foto: Johanna Forsman 2009

JULSTUGAN ÄR I GÅNG. I veckan fanns tovning inplitat i almanackan, ett hantverk som är både enkelt och kul - även för småttingarna. Treåringen tyckte kanske att uppdraget var lite tantgöra och frågade efter coolare grejer att pyssla med. Men han fick ge med sig och efter en timme luktade alla lagom får.

I år är det tänkt att vi ska göra tomteluvor att hänga i fönstret och kanske en och annan julklapp. Fast de kan vi ju inte avslöja ;)

Hur är det? Ni är väl snälla allihopa? Det börjar ju dra ihop sig.

TOMTN KUCKAR I FÖNSTRI...

EN BÖRJAN

Foto: Johanna Forsman 2009

Gård Ingeborg börjar ta sitt förnuft till fånga. Efter många om och men börjar vi få rätsida på henne. Ett rum är i inredningsfasen.

Vi har nu kånkat in lite möbler för att få en känsla av hur vi vill ha det. Men det är inte det enklaste att få till det. Vita miljöer är vilsamma, javisst, men tenderar att bli just... en aning för vita... om man inte adderar färg och mjukar upp med tyg. Men vi har nu en bas som vi kan fortsätta ifrån. Roligt i alla fall att ha kommit så här långt!

DYR NOSTALGITRIPP

Foto: Johanna Forsman 2009

För sakletare och loppistokiga blir det allt svårare att fynda. Ännu för några år sedan kunde man få både den ena och den andra nostalgitrippen för en struntsumma. Nuförtiden är priserna på loppisarna, auktionerna och marknaderna höga. De flesta som säljer gamla föremål vet vad Arabiakoppen, de antika trälådorna och spetslakanen är värda. För att bara ta några exempel.

Därför är jag speciellt glad över min egen nostalgisamling med Arabiakoppar som jag genom åren samlat ihop för en spottstyver. Jag gillar både färgerna och de naiva mönstren. De flesta koppar och fat är fyndade för mellan 20 cent och 5 euro. Nu är priserna uppe i 15-20 euro. Trist, trist - för sakletaren i alla fall.

(G)ULLIGA STOLAR

Mina favoritstolar och jag har en lång historia tillsammans. Allt började för några år sedan när min blick plötsligt föll över två ensamma, ratade stolar, undanstoppade i ett hörn på en loppmarknad. Fula ja, men hopp fanns definitivt. Jag förbarmade mig, slängde fram plånboken och betalade tio euro för båda stolarna. Vilket fynd!

Lyrisk begav jag mig hemåt. Väl hemma kånkade jag in stolarna och gick förbi mannen som stod och såg på med rynkad näsa. Gräsligare stolar hade han aldrig sett påstod han. Typisk glädjedödare. Visserligen kunde jag hålla med honom en aning. Trästommen var nött, trist och lackad och stolsitsarna gjorda av ett gulbrunt plastmaterial.

Men stolarna uppenbarade sig i min hjärna, omgivna av ett skimmer, slipade och omklädda med fårskinn. Ursnygga i fantasin. Det tog dock sin beskärda tid innan jag sandpapprat mig igenom båda stolarna. Men när sedan dynorna fick sin fårskinnsklädsel vid Larsmo Ullförädling var förvandlingen total.

Vad slutsumman landade på efter att stolarna fått sina nya kläder har jag aldrig berättat för mannen med den rynkade näsan. Tio euro... och lite till... minns jag att jag i något skede viskat fram. Sen minns jag inget mer. Fynd, nja...

FRASIGA GODBITAR

V Å F F L O R. Lekande lätt och smarrigt värre. Alltid en succé, men minstingen ser fram emot våfflorna med skräckblandad förtjusning. Ärtsoppa brukar nämligen hänga ihop med de runda godsakerna. Och ärter är mindre kul...

F R A S V Å F F L O R:

3,5 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
2 dl mjölk
2,5 dl vatten
100 g smör

Tillagning

Smält smöret och låt det svalna. Rör samman vetemjöl och bakpulver och vispa samman med hälften av mjölken till en slät smet. Rör ut med resten av mjölken, vattnet och det smälta smöret. Grädda våfflorna tills de är gyllenbruna. Låt våfflorna svalna på galler.

KLÄMMA PAPPER

Foto: Johanna Forsman 2009

Jag har något att bekänna. Jag har en konstig läggning. I mig bor en pappersamlare av stora mått. Mitt hobbyrum är fyllt med papper av olika tjocklekar, färger, mönster och strukturer. Jag älskar papper! Det är alltså mig ni brukar se när ni undrar vem personen är som irrar planlöst omkring och drar och känner på tapeter och pappersark i byggvaruhusen och bokhandlarna ;)

Ja, så nu vet ni det. För en person som mig känns det förstås extra roligt med julen. Ett ypperligt tillfälle att få använda allt material man samlat på sig genom åren. Nedan visas några vykort som knåpades ihop i fjol. Lite tidigt kanhända. Man har man en stor umgängeskrets och planerar att göra handgjorda kort till hela bunten så är det bäst att börja på i god tid.

KRAM PÅ FARSDAGEN!

"Min pappa är bäst för han kan bygga saker på riktigt" står det på kortet som treåringen gjort i dagis till sin pappa. Orden är hans egna.

- Fast han kan nog inte bygga en traktor, konstaterar minstingen när vi läser upp vad det står på hans kort.
- Men det kan faffa, han kan bygga allt! funderar han vidare.

Sonen försvinner sedan för att rita en teckning. Det går snabbt. Resultatet är gult och rörigt. Det visar sig vara en ritning på en traktor. Den ska han ge faffa. Lätt som en plätt. Nu är det bara att sätta i gång och bygga...



Foto: Johanna Forsman 2009

EN GÅNG FÖR ALLA

Jag har ett nytt motto som lyder:

EN GÅNG RÄCKER!

Det är världens bästa mening och passar in på allt. Dessutom underlättas livet. Jag lämpar denna nya visdom i alla situationer.

Jag målar hädanefter listerna bara ett varv. Jag (försöker) ta bara en bulle till kaffet. jag bestämmer mig en gång för alla, velar inte fram och tillbaka och har beslutsångest. Det räcker med att bli förolämpad en gång, sen säger man ifrån - på skarpen. Ett vinglas räcker (annars får man migrän). Det räcker att ha storstädning en gång i året (fast det där med fönstertvätt är lite svårt att hinna med).
Ja, listan kan göras oändlig.

Säg efter mig:

EN GÅNG RÄCKER!

SPÅN I HJÄRNAN

- Purmo, svarar moder E. Ingeborg i andra änden luren.
Jag vet förstås var hon befinner sig. Jag hör att hon har det både mysigt och bra där hon går omkring och organiserar med finliret i Gård Ingeborg. Vi har kommit till det stadie i renoveringen när flera rum är nästan färdiga. Det här nästan-färdiga-tillståndet får det att börja klia. Jag kan inte förklara känslan. Jag blir frustrerad helt enkelt.

Finlir (svordom). Fnys.

Tillkalla mig när det är dags för riv och röj, släggor som ska svängas, väggar som ska sparkas ner med ett brak. När det krävs stora doningar helt enkelt. Men fråga inte efter mig när lister ska pillas, spikhuvuden ska duttas, tusen pyttesmå detaljer varsamt ska på plats, nej, då pyser jag gärna. Den forna entusiasmen byts ut till vrål från urminnes tider.
- Harkel, men nu ska vi ta det lilla lugna, påminner modern mig när jag testar svordomar.
Vissa känns faktiskt bättre än andra. Speciellt när lister står på programmet. Inte en enda vinkel är rak och listerna blir bara kortare och kortare. Spånet yr när jag sågar, sågar, sågar olika vinkelvarianter. Var är logiken? Åtminstone inte i mitt huvud. Resultatet blir så där. Jag är gråtfärdig, vill fuska och försöker intala modern om att enkelt är snyggt. Kanske vi lämnar bort några lister... Men moder E. Ingeborg är en envis sort.
- Men snart är det ju färdigt. Bara lite till. Kämpa på. Det blir nog bra bara vi målar, försöker hon.
Jag svär mig igenom dagen. Och efter tappert försök är listerna på plats - nästan alla. Aaaaaaah! Jag hatar NÄSTAN.
När vi planerar för nästa renoveringsdag säger modern lite försiktigt att det kanske är bäst att Kållbyfolket åker ensamma till gården nästa gång (märk, jag bor i Jakobstad). Jag hör mellan raderna att hon längtar efter lite lugn och ro i Gård Ingeborg. Och så behöver jag inte elda upp mig så fruktansvärt. Det läser jag också mellan raderna. Jag ska ta en paus helt enkelt. Bra så...

Fast nu har det gått jättemånga dagar utan renovering och jag har abstinensbesvär. Det kliar också.



Men morsan, hon gillar finlir hon...

GRATTIS PA!

Här kommer gratulationer till en när och kär vän!
Han börjar på P och slutar på Allan ;)

GRATTISKRAMAR till dig! önskar alla i familjen

FRESTELSE

Så här på höstkvisten kommer habegäret smygande. Förändring ligger i luften. Nu vill vi mysa till det med ljus, godsaker i soffan och lättsamma tv-program. Samtidigt vill vi omge oss med vackra saker som gärna får fungera som stämningshöjare.

Personligen anser jag att ett rymligt arbetsrum inte vore fy skam, ett mysigt sovrum med fluffiga kuddar ligger högt på vill-ha-listan och en ljuvlig matplats som rymmer roliga vänner och ett och annat vinglas under trevliga samtal. Må vara hänt att jag inte tål vin. Undertecknad ligger däckad i migrän efter ett, två glas. Men tanken med trevlig samvaro i ett välorganiserat hem är väl fin.

Tänkte fresta med några bilder från bostadsmässan i Vasa 2008. Så här skulle jag vilja ha det!